öfvertaga Svaromälet.
Sedan Parterne afträdt och Domstolen
öfyverlagt, inkallades, de åter, hvarvid Käm-
ners-Rättens Ordförande , Herr Rådmannen
och Lagmannen Lindber sh, icke blott till-
kännagaf, att på H. E. Grefve Adlersparre
förut ingifna åtagande af utgifvåre -ansvaret
för denna gången något afseende icke kun-
de fästas; Rätten hade äfven afslagit Bok-
tryckarens anhållan att IL E. måtte få hö-
ras i målet, och förklarade att Boktrycka-
ren ensam skall stå författare-ansvar, Bok-
tryckaren begärde då att få gå med ser-
skildta besvär till flofrätten; men äfven det-
ta beneficium juris, som annars gäller i
fråga om flere parters instämmande, blef af-
slaget, och målet å nyo utsatt till nästa
Thorsdag, då Aktor skall afgifva sitt an-
mär kölngs-me morial.
Vi öfve rlemne åt Läsaren att sjelf göra
sina betraktelser öfver detta Domstolens be-
slut, från hvilket vi ännu icke känna hu-
ruvida någon af Ledamöterne var skiljaktig.
Hvad sjelfva de Historiska Handlin-
garna beträffar, så torde det hafva förun-
drat måhgen Läsare, att icke 1 den litte-
.rära artikeln af detta blad hafva funnit
någon. kritik af dem; och vi erkänna att
mer än en uppmaning dertill blifvit oss gif-
ven. Flere skal hafva föranledt oss att 1
det längsta uppskjuta härmed. Sjelfva prin-
cip-frågan, huruvida nyare eller samtida
Handl ngars utgifvande är af intresse för
häfdernas oväldiga uppfattande, ha vi an-
sett icke behöfva diskuteras, såsom förut
skäligen afgjord. — Erfarenheten från alla;
länder och tidehvarf visar, att historien!
swunnit i lif, rikedom och intresse i samma
mån som källornas författare, genom ett
förtroligare umgänge i Furstarnes hof eller
de handlande personernes kretsar varit il
tillfälle att framstilla de egenheter, skap-
lynnen och ofta obetydliga driffjadrar, som
puvit anledning till så många vigtiga hand-
ingar; och attden vunnit i sanning, 1 sam-
ma mån som dessa Handlingar varit utgif-
ne nära den tid då händelserna passerat,
Exempel häraf skulle kunna citeras från
alla svoråk och tidräkningar. Äfven vår
egen historia lemnar derpå bevis uti Pul-
fendorffs, Norbergs m. fl. gamla verk. Men
exempel torde vara öfverflödiga för att be-
visa en fråga der ett klart och oförvilladt
domslut måste kunna dragas af den blotta
omständighet att anteckningar hvilka till-
äfventyrs innehöllo herättelser, hopsmidda
af Ällviljan, kunde, om blott utgifvandet för-
dröjdes några tiotal af år efter den persons
död som deraf träffades, öfvergå med sann-
färdighetens stempel till efterverlden, eme-
dan ingen af den som lefvat i händelserna ,
vore i tillfälle att åstadkomma en veder-
läggning.
För att åter bedöma det mer eller min-