öfvertaga Svaromälet. Sedan Parterne afträdt och Domstolen öfyverlagt, inkallades, de åter, hvarvid Kämners-Rättens Ordförande , Herr Rådmannen och Lagmannen Lindber sh, icke blott tillkännagaf, att på H. E. Grefve Adlersparre förut ingifna åtagande af utgifvåre -ansvaret för denna gången något afseende icke kunde fästas; Rätten hade äfven afslagit Boktryckarens anhållan att IL E. måtte få höras i målet, och förklarade att Boktryckaren ensam skall stå författare-ansvar, Boktryckaren begärde då att få gå med serskildta besvär till flofrätten; men äfven detta beneficium juris, som annars gäller i fråga om flere parters instämmande, blef afslaget, och målet å nyo utsatt till nästa Thorsdag, då Aktor skall afgifva sitt anmär kölngs-me morial. Vi öfve rlemne åt Läsaren att sjelf göra sina betraktelser öfver detta Domstolens beslut, från hvilket vi ännu icke känna huruvida någon af Ledamöterne var skiljaktig. Hvad sjelfva de Historiska Handlingarna beträffar, så torde det hafva förundrat måhgen Läsare, att icke 1 den litte.rära artikeln af detta blad hafva funnit någon. kritik af dem; och vi erkänna att mer än en uppmaning dertill blifvit oss gifven. Flere skal hafva föranledt oss att 1 det längsta uppskjuta härmed. Sjelfva princip-frågan, huruvida nyare eller samtida Handl ngars utgifvande är af intresse för häfdernas oväldiga uppfattande, ha vi ansett icke behöfva diskuteras, såsom förut skäligen afgjord. — Erfarenheten från alla; länder och tidehvarf visar, att historien! swunnit i lif, rikedom och intresse i samma mån som källornas författare, genom ett förtroligare umgänge i Furstarnes hof eller de handlande personernes kretsar varit il tillfälle att framstilla de egenheter, skaplynnen och ofta obetydliga driffjadrar, som puvit anledning till så många vigtiga handingar; och attden vunnit i sanning, 1 samma mån som dessa Handlingar varit utgifne nära den tid då händelserna passerat, Exempel häraf skulle kunna citeras från alla svoråk och tidräkningar. Äfven vår egen historia lemnar derpå bevis uti Pulfendorffs, Norbergs m. fl. gamla verk. Men exempel torde vara öfverflödiga för att bevisa en fråga der ett klart och oförvilladt domslut måste kunna dragas af den blotta omständighet att anteckningar hvilka tilläfventyrs innehöllo herättelser, hopsmidda af Ällviljan, kunde, om blott utgifvandet fördröjdes några tiotal af år efter den persons död som deraf träffades, öfvergå med sannfärdighetens stempel till efterverlden, emedan ingen af den som lefvat i händelserna , vore i tillfälle att åstadkomma en vederläggning. För att åter bedöma det mer eller min