ner, intog Rosienna och visade först i den-
na strid och sedan vid de utfall han gjorde,
det sätt, på hvilket förtryckarne föra krig
med ett folk som uppreser sig. Under mord
och plundring gingo, hvart han vände sig;
enskillda boningar och hela byar upp i
rök och lågor; och den som ej kunde ily,
blef utan afseende på kön och ålder, ned-
stött med bajonettspetsen och gifven till
pris åt elden. Samma öde träffade de fån-
gar, som grepos på slagfältet: den Ryska
Soldatesken dref dem, i flockar af 10 till
15 man in i: kojorna och värdshusen, stäng-
de igen, och uppbrände alltsammans. Ung-
domen i Rossienna erfor den smäleken att
man rakade deras hufvuden och stack in
dem bland rektyterne.
Från Polska gränsen skrifves i Allgemei-
ne Zeitung: Enligt alla de underrättelser
som erhållas från Warschau, är hela fol-
kets nationalitet i den fruktansvärdaste res-
ning. Man är beredd på det yttersta och
alla ha beslutat att förr duka under eller
att vandra ut med hustrur och barn och
allt som kan räddas ur det allmänna skepps-
brottet, än att gifva sig på nåd och onåd.
Den som på detta sätt föraktar döden är
ännu fruktansvärd äfven för de väldigaste
massor af stridskrafter. — Dwernickis olycka
har nedsänkt alla i djup sorg. . Han hade,
som mången fruktade, låtit blända sig af
sin lysande medgång, och aflägsnat sig för
långt från hufvudarmeen in i Volhynien,
Förmodligen hade han missräknat sig på de
Volhyniske och Podoliske Adelsmännens
tänkesätt. Hans undergång blottar nu Pol-
ska hufvudarmeens högra flank och lättar
Ryska operationerna på den venstra Weich-
selstranden, hvarifrån hela tillförseln ännu
tages: f
FRANKRIKE.
Ministrarnes säkerhet i afseende på fre-
dens bibehållande beror ingalunda på de:
mer eller mindre obestämda försäkringar
man har erhållit från fremmande hof, utan
.deremot, i fall man eljest skall sätta full
tillit till allmänt acerediterade rykten, som
kringvandra i de diplomatiska salonerne,
hafva de fem stora makterne redan för mer
än en månad sedan öfverenskommit härom.
Vid detta tillfalle lärer man med sorgfällig-
het hafva pröfvat Europas ställning och
öfvertygat sig att af en enda gnista möjli-
gen kunde uppkomma en brand, hvars allt
förtärande lågor hvarken segraren eller den
besegrade egde i sin makt att släcka. Der-
efter påstås hvar och en af de höge con-
trahenterne bafva beslutat uppoffra person-
liga afsigter och privatinteressen, för att
betrygga sig mot den öfverhängande gemen-
samma faran. På detta sätt hade en slags
tractat uppkommit och man hade förpligtat
sig att bålla tillhopa mot hvar och en makt
som, ledd af äregiriga afsigter, ville skilja
se från förbundet eller företasa ett krig.