OTADAe PUCH AC DEISICN,y 5aå NAUC INal sutverenskommit, att på vänskaplig fot ull vägabringa deras lösning, dock utan kränkan le af nagot bland gontraleternesåaler essen. Dessa principer för en blifvande definitiv ractat hade Ministrarne tagit till protocoll och afskickat dem till de respective hofven, ch det påstås att från London, oinskränkt. ifall till nyss anförde hufvudpunkter, edan skall hafva anländt. Osterrike läer icke heller varit det sista att lemna sitt samtycke. Den goda vilja som letta lands. regering ådagalagt skall hafva ngifvit Franska ministeren ett sådant förtroende, att den hoppas, till och med inom 14 dagar, hafva erhållit Kejsarens samtycke till dess, troppars: ställande på fredsfot. Sedan detta exempel en; gång vore gifvet af Wienska hofvet, skulle det genast följas af Franska styrälset, likväl så att Frankrike blott .hemförlofvade ett hälften ;å stort antal troppar som Österrike. Detta förhållande har man ansett vara det rätta afseende på Frankrike, som är hotadt från mer än en sida. Vi äro: visst låvgt ifrån att ätta full tro till dessa uppgifter, ehuru de komma från en ganska trovärdig hand; men skulle vi äfven anse dem för fullt autheniska, så tro vi dock att det ömsesidig gifna löftet, det må nu vara aldrig så uprikigt, är en svag garanti mot Souvalränernes Do passioner och händelsernas makt. Rom. I Faenza inträngde nyligen en betydlig skara löst folk och röfvare från närbelägna trakter, och under förevändning att med ett ikta loyalt nit, tukta rebellerna, mördade de och plundrade allt som föll i deras händer. Den olyckliga stadens innevånare anropade den Österrikiske Generalen Geppert om snar hjelp. Han lät icke vänta på sig) utan ryckte in i staden med några Österrikiska troppar. Derefter lät han helt höfligt inbjuda det loyala röfvarepacket att deltasa med hans corps i några militära evolujoner på en öppen plats i staden. Smickrade af denna ära infonno de sig man: srannt, med iakttagande af allt det militäa skick hvaraf de voro mägtiga. -Generaen började att mänövrera med sina egna roppar och det commenderades på Tyska Fribytarne åsågo allt detta ganska förnöjda, ych väntade blott att turen skulle komma Am dem att få visa sin färdighet. — Plötsligjorde Österrikarne några flygelsvängingar och omringade de förvånade Italienarie, Nu var det slut med all förställning, ch de antyddes att, så vida de: ej ville lifva nedskjutna, genast nedlägga vapen. Att itan invändning lyda var deras enda utväg. lufvudmännen straffades, och den öfriga hoen haemckiockadace under hevak ning