om tillståndet här i orten, och gjorda förslag till länets undsättning med spannmål samt till beredande af arbetsförtjenst i hemorten för de mest nödställda af länets invånare, vittna deremot. Jag har deri oförtäckt framställt de behof som trycka en stor del af länsboerna, och jag frågar hvarje tänkande: hvad skäl skulle jag hafva att dölja denna olycka? Är det väl jag som vållat den missvext man lidit? Mina berättelser hafva visserligen icke varit späckade med rykten om af svätlt döda personer, ty lyckligtvis har jag ännu icke funnit något sådant ryckte konstateradt, och icke eller har anmälan om någon dylik händelse till mig ingått, ehuru både Presterskapet och Krono-betjeningen, enligt lag, hafva det åliggande att inrapportera när någon dödt, annorlunda än af sjukdom, eller som man sägertpå naturligt sätt. Jag äger således de mest grundade anledningar , att betvifla sunnfärdigheten af de uppgifter, som läsas i Nya Argus, att ett barn, hvars föräldrar icke förmått gå ut och tigga, dödt af svält, samt att de till döds svultne inom Länet uppgått till 27 personer; och jag uppmanar derföre dem, som med dessa uppgifter framkommit, att framträda utur anonymiteten, och visa hvilka de olycklige varit och hvarest de vistats, på det jag må kunna undersöka förhållandet och få veta till hvilka jag må kunna hålla mig för åsidosättande af skyldigheten, att genast till mig inberätta sådana olyckor. Uti en af Argi uppsattser heter det från Carlstads trakten jemväl: nöden är här ryslig. Med hvarje dag ökar sig antalet af nödlidande, som af brist på föda hitkomma och som på gatorne med tårar och böner anropa de förbigående om allmosor för alt stilla sin hunger.? — Denna beskrifning är 1 det minsta sagdt öfverdrifven; — sannt är det, att Carlstad varit på våren och i synnerhet under förlidne April månad besökt af fattiga från Finnskogarne, men likväl icke till märkbart större antal än hvad de förra åren vanligen inträffat; och mängden af dem ultrycka sällan hvad de vilja, utan emottaga med tacksamhet den skärf, som gifmilda menniskor dem sjelfinant lemna. Om brefskrifvaren blifvit oroad af några, som med tårar och böner anropat honom om allmosor, skulle han, dervest han gjort sig om dem närmare underrättad, sanvolikt funnit, alt de varit fattiga, hörande till staden, och som icke nöjt sig med det understöd fattigvården dem lemnat, utan af vana fortsatt tiggeriet. Jag säger detta — icke för att minska medlidandet för de behöfvande, ellexv att motverka den välgörenhet, som man för dem uppbjudit, ty all den hjelp, som derigenom kan vinnas, mottages säkert med välsignelse och blifver visserligen icke öfverflödig, — men för att väcka medlidande och hielnsamhet, erfor-:! kymren s ter icke icke derfe kat för s: att jag vc de i denn alla bittr: vår tid a såsom mc ellev för omtankan liga åtgär svar derei sätt här 1 öfver kan Här är de åtgärd Länet me dock bör gärder, so låtelse jag det år bö handlade ter säd, ! del redan något år den som fadt. Mi som hitko gen till b gifvit sig af kredit, Uti tic man velat velse till ling, inn soppkokni nu upplys ende, som anstalt, u varit af medel, Socknar så lärer derläggnin Jag har för det ja angripare allmänhet: missledas; da uppma Argus inf träda, då frågan Hä fälle att tagit sina hvar i sin till nödens fc j NV — Freja C. Dallgr aft Ungdon