Walter Scott har i en samling af bref,
skrifna till en hans vän, Ir Lockbart, sökt
utreda orsakerna-till tron på syner, och
funnit desamma oftast härleda sig från hjer-
nans sjuklighet. Flera af de händelser han
till bestyrkande häraf anför äro fullkomligt
vitsordade. Vi välja här ett sådant inte-
ressant psykologiskt rön, meddeladt af en
ansedd Läkare, en af Förf:s nära vänner.
Den berömde Läkaren hvarom jag ta-
Jar, säger författaren, blef en dag kallad
till en Embetsman, som under lång tid be-
handlat domarevärf af den mest grannlaga
beskaffenhet, och hvars klara omdöme och
utmärkta rättvisa alltid rönt det ojäfaktiga-
ste vittsord. Vid den tid då Läkarens för-
sta besök egde rum, var han ännu icke
sängliggande, utan förrältade tid efter an-
nan sin tjenst, med all den ordning och nog-
grannhet som förut, så att man i allmän-
Let icke förmärkte, att hans intellektuella
förmögenheter voro försvagade. De yttre
symptomerna hade intet afskräckande, men
pulsens mattbet, matlustens aftagande och
en beständig mnedslagenhet, syntes liksom
hårleda sig från något hemligt qval, som
ban ville dölja för verldens ögon.
Den sjukes djupa bedröfvelse, hans för-
lägenhet i Läkarens närvaro, de afbrutna
svar, som denne med möda kunde aftvinga
honom, gjorde sammanlagdt, att han måste
tänka på andra medel för att utforska or-
saken till sjukdomen. Han vände sig der-
före till den sjukes närmaste anhöriga; men
sedan desse sins emellan rådgjort, förklara-
de de sig icke ega minsta aning om anled-
ningen till den plåga som förtärde honom.
Så mycket man kände voro hans affärer i
bästa ordning; ingen familje-olycka bade
träffat bonom, ingen hemlig eller olycklig
passion kunde gerna tänkas vid hans ålder,
och hans moraliska tänkesätt aflägsnade all
föreställning om någon hemlig ånger.
Läkaren gjorde slutligen den sjuke allvar-
samma föreställniogar öfver dårskapen att
utan känd anledning låta sig förtäras af
sorg och nedslagenhet, Han föreställde ho-
nom huru mycket hans anseende i det all-
männa led af att förhemliga ett moraliskt
lidande, hvilket just derigenem kunde miss-
tänkas härflyta från ett alltför skamligt och
brottsligt ursprung för att kunna uppläc-
kas, och att han på detta sätt efterlemnade
åt sina anhöriga ett namn, befläckadt med
misstankan om något brott.
Den sjuke, träffad af detta skäl, yttrade
gin åstundan att för Läkaren nu få yppa
hela sin hemlighet. De närvarande aflägs-
nade sig, dörren lästes sorgfälligt och den
olycklige M begynte sin berättelse på
följande sätt:
Ni kan, min bästa Doktor, icke som jag
vara Ööfvertygad, att den sjukdom hvilkenr
undergräfver min helsa är obotlig; det är
ön an Amber att fXrlklava da matur. och
vå SJU RUTII ar VIL TILLIT
Jag kunde svara er, yttrade den sjuke,
att min belägenhet ej är af något vanligt
slag, emedan man i Le Sages ryktbara verk
icke finner mera än Hertigen af Olivards,
som dött af samma moraliska sjukdom,
hvaraf jag lider. — Denne Hevrtig, in-
föll Läkaren, var plågad af en andesyn,
på hvars verklighet han sjelf tviflade, ehu-
ru ken sluteligen dog deraf, förföljd i sjelf-
va dödsstunden med den förfärliga närva-
ron af detta inbildningens foster. — Her-
tigen af Olivards historia är också min,
sade den sjuke, bedröfvad; den syn, hvar-
af jag förföljes, förskräcker mig till den
grad, att mitt förstånd försvagas, och jag
känner mig, som ett offer af min egen in-
billnings delirium, nalkas döden. Läkaren
hörde med deltagande, och långt ifrån att
motsäga patienten, inskränkte han sig till
att söka närmare upplysning rörande den
förmenta synens natur och ursprung; mny-
fiken att lära känna huru ett ordnadt och
sundt förstånd kunnat öfverväldigas af en
så beskaffad inbillnings-sjukdom. Han sva-
rade honom att sjukdomen efter hand till-
tagit, och att de första synerna hvarken
varit oangenäma eller förfärande. De upp-
kommo , fortfor den sjuke, för omkring
tre år sedan. I början visade sig tid efter
annan för mig en stor katt, som försvann,
utan att jag kan förklara på hvad sätt,
Sluteligen måste jag inom mig sjelf tillstå,
att denna katt icke var något verkligt djur,
utan en synvilla, som endast i inbillningen
hade sin tillvaro. Emedlertid hade jag för
kattor icke den antipathie, som är många men-
niskor medfödd, och hvilka lida af deras
närvaro, äften om de icke se dem; tvärt-
om tycker jag snarare om dessa djur, och
jag hade så vant mig vid detta inbillnin-
gens foster, att det snart sagdt ej mera fä-
ste min uppmärksamhet. Men efter några
månaders förlopp, blef denna syn ombytt
i en annan af mera allvarsam, men lika be-
gynnerlig karakter. Detta fantasiens alster
Jade skepnaden af en Kammarjunkare, )
klädd i Fransk hofdrägt med broderad väst,
värja, hatt under armen och hårpung;
denna figur följde mig som skuggan vid si-
dan, och vare sig hos mig sjelf eller i ett
främmande hus, såg jag den träda framom
mig, liksom för att anvonsera mig i salon-
gen. Den blandade sig understundom med
gällskapsgrupperna; men ingen tycktes mär-
ka hans närvaro; det var jag ensam som
såg denna hemlighetsfulla varelsen.
Denna min hjernas underbara fantasi, gjor-
de i början ej så starkt intryck på mig, e-
huru den väckte farhågor för tillståndet af
min sinnesförmögenhet. Den besvärade mig
endast en kortare tid, . Efter några måna-
ders förlopp försvann den, och lemnade rum
åt en fomisfull syn, under form af sjelfva
döden: jag fick nu se ett benrangel.
hå
AA Thsgra ad PATA Iaas Ala a fal fe KK RN at
Eqn- :
SRepa UdA lid.
öfvertygad o
spöke som för
det högsta rör
rättelse fann I
var träffadt a
I —
i
j
han trodde sig
frågor i afseer
heter som hv:
att det kunde
och emot sunc
att den olyckl
döme måtte se
ginationen.
de sig till der
har ni detta
gon?? På de
han honom, :
han nu såg d
veln sade den
gardinerna, s
Ni medgifver
inbillningens 4
slutsamhet att
stiger upp oc!
ställe som ni :
Den olyckli;
ett nekande te
vi skola göra
från sin stol
båda sänggard
Icke helt och
medan ni står
äg ser ännu 4
Oaktadt hela
icke återhålla
ban med såda
kas det rysvär
te tid efier a
alla utan fran
allt mera afm
målet för sitt
och rysligt ex
flytelse som en
utöfva på hel
döme och för
ÅA
Nya moderna
äfvensom Trillo
men hvilka äfve
byte kan ske cr
telse meddelas
darbosgården.
——
NE
Uti en under
den aktningsvär
fälle för ere,
lärdom i välskr
räkna efter kor
riet med det n
ler, rita, måla,
Franska språken
emot betalninge
förre dagar och
private eller -m:
å Catharina Ost