ning: med händer och foöilter kan man altvid
skaffa sig rösträttighet!
(Pag. 37.) Jag undrar ej på att Despo-
ter finnas; ty menskligheten bjuder så ofta
ut sig sjelf till slaftjenst, och är då icke
värd något bättre. — Aldrig har jag sett
kreaturen täfla om basen; men ofta har
jag sett menniskorna förnedra. sig under
dem.
(Pag. 39.) Norrmalmstorg. Gustaf II
Adolfs staty må väl vara upppställd under
de Kungliga Rådens ögon, såsom en stor
påminnelse och efterföljd i det goda!!
(Pag. 44.) — -— Jag har sett många nöt
och många lymlar på bondlandet ännu ci-
ter elt längre Stockholmsvistande vara
samma nöt och samma lymlar; men med
en viss fräck herraktighet. En viss bondsk-
bet, ännu sämre: gesillaktighet, vidlaåder
det Svenska lynnets glada sida.
(Pag. 46.) Ibland verkligen misslyckade
byggnader torde flere än jag räkna det nya
tornet på Maria kyrka, som tyckes strvätva
att komma högt upp, men som, med heia
sin resning, icke ger någon vackrare anblick
än af en utdragen ofantlig kikare
(Pag. 47.j: Riddarhuset. Ett sorgligt in-
tryck erfar dock menniskovännen, då han
kastar en blick på detta stridsfält för san-
ningens fiender och vänner, dev de sednare
hafva upptrvädt i blanka vapen — follceis
män, talande för folkets rätt — men blif-
vit öfvermannade af det stora antalet, som
tro alt någon annan magt än sanningen
skyddar menniskan och vill hennes väl I
onda tider öfvas dygden skönast hos indivi-
den, och i den allmänna missvexten gilver
man akt på de få rika axen. Om också
patioterna icke vinna någon direct seger,
så gagna de dock dertill, att icke kävslan
af dess vätt alldes dör ut hos nationen och
med detsamma känslan af dess värde, Några
få ljus i natten förmå ej förbyta den ull
dag; men, att hela riken icke nu mer läta
bedraga sig med ett namn, så mycket ha
va de uträttat. Den pollet, som, vid hvarje
Riksdags början, hoppet uttager åt fäder-
neslanvdet, huru länge skall den väl, vid
dess slut, återlexmnas af misströstan ? Så län-
ge som nepotisu är rådande till förmån för
den högre ämbetsmannaklassen, så länge som
ett helt folk skall skatta till några få in-
dividers lefverne i magt, i prål och i väl-
lust, kanske en dag, kanske en timma. Vi
hafva skådat igenom denna förlåt af smink
och floskler, bakom hvilken det moderna
feodalherrskapet handlar efter samma prin-
cip med nationens lifskraft och tålamod,
som ysan med skogen: JVog hinner den
min td, så keter principen.
(Pag. 60). Mrån Bosendal kan man, såsom
ur en grillerad loge, skåda de stora krigs-
komedierna, som pläga uppföras på Ladtu-
gårdsgärdet; men, om hvar och en också
kan inse nyttan deraf, eller ens deltaga der-
uti, såsom elt sommarnöje för Stockholnis-
boarna, bestådt af fäderneslandets allmoge,
a
t
Å
-.