ning: med händer och foöilter kan man altvid skaffa sig rösträttighet! (Pag. 37.) Jag undrar ej på att Despoter finnas; ty menskligheten bjuder så ofta ut sig sjelf till slaftjenst, och är då icke värd något bättre. — Aldrig har jag sett kreaturen täfla om basen; men ofta har jag sett menniskorna förnedra. sig under dem. (Pag. 39.) Norrmalmstorg. Gustaf II Adolfs staty må väl vara upppställd under de Kungliga Rådens ögon, såsom en stor påminnelse och efterföljd i det goda!! (Pag. 44.) — -— Jag har sett många nöt och många lymlar på bondlandet ännu citer elt längre Stockholmsvistande vara samma nöt och samma lymlar; men med en viss fräck herraktighet. En viss bondskbet, ännu sämre: gesillaktighet, vidlaåder det Svenska lynnets glada sida. (Pag. 46.) Ibland verkligen misslyckade byggnader torde flere än jag räkna det nya tornet på Maria kyrka, som tyckes strvätva att komma högt upp, men som, med heia sin resning, icke ger någon vackrare anblick än af en utdragen ofantlig kikare (Pag. 47.j: Riddarhuset. Ett sorgligt intryck erfar dock menniskovännen, då han kastar en blick på detta stridsfält för sanningens fiender och vänner, dev de sednare hafva upptrvädt i blanka vapen — follceis män, talande för folkets rätt — men blifvit öfvermannade af det stora antalet, som tro alt någon annan magt än sanningen skyddar menniskan och vill hennes väl I onda tider öfvas dygden skönast hos individen, och i den allmänna missvexten gilver man akt på de få rika axen. Om också patioterna icke vinna någon direct seger, så gagna de dock dertill, att icke kävslan af dess vätt alldes dör ut hos nationen och med detsamma känslan af dess värde, Några få ljus i natten förmå ej förbyta den ull dag; men, att hela riken icke nu mer läta bedraga sig med ett namn, så mycket ha va de uträttat. Den pollet, som, vid hvarje Riksdags början, hoppet uttager åt fäderneslanvdet, huru länge skall den väl, vid dess slut, återlexmnas af misströstan ? Så länge som nepotisu är rådande till förmån för den högre ämbetsmannaklassen, så länge som ett helt folk skall skatta till några få individers lefverne i magt, i prål och i vällust, kanske en dag, kanske en timma. Vi hafva skådat igenom denna förlåt af smink och floskler, bakom hvilken det moderna feodalherrskapet handlar efter samma princip med nationens lifskraft och tålamod, som ysan med skogen: JVog hinner den min td, så keter principen. (Pag. 60). Mrån Bosendal kan man, såsom ur en grillerad loge, skåda de stora krigskomedierna, som pläga uppföras på Ladtugårdsgärdet; men, om hvar och en också kan inse nyttan deraf, eller ens deltaga deruti, såsom elt sommarnöje för Stockholnisboarna, bestådt af fäderneslandets allmoge, a t Å -.