I till honom under vördnadsfull tystnad. Här I blir det nödvändigt att nedstiga till detailler, att nämna personerne vid namn. Det lärer sålungda hafva inträffat att i Lord-Canzlerens frånvaro (han hade gått Hans Maj:t till mötes) Lord Shaftesbury, vå Lord -Mansfields begäran tagit plats på Ullsäcken. Lord Wharnaehiffe ämnade föredraga sin motion, då Hertigen af Richmond tog ordet för att begära det Pärerne måtte intaga sina vederbörliga platser. (Vid Konungens inträde är hvarje Ledamot af Öfver buset förpligtad att taga det rum hans rang tillerkänner honom, och Heitigen hade varseblifvit en baron som intagit en grefves plats.) Då uppsteg markisen af Londonderry med otrolig häftighet, och midt under bullret af sina vänner, bland hvilka några återhöllo honom och andra tlerligare uppäggade honom, påstod att Hertigen skulle återkallas till ordningen. I Hertigen vidhöll sitt yttrande med värma och ihärdighet. Lord Londonderry, hvilken sex af hans vänner för gäfves sökte qvarhålla på sin plats, i det de drogo honom i armarna och rocken, uppsteg aänyo med ytterlig våldsamhet, kastade sig tvärs öfver bordet t, som om han ämnat slå till Hertigen af Richmond, och skrek: Hvad! skall den ädle Hertigen göra sg till Härold åt detta Statsstrek ? I detta ögvublick inträdde LordCanzleren och intog sin plats. Lord Mansfield skildrade såsom fasansvärdt och utan exempel ministrarnes uppförande, 1 det de rådde Konungen att under närvarande förhållanden upplösa Parlamentet. Lord-Canzleren svarade med hög och stark röst och ganska enuer giska åtbörder: Hvad! är det utan exempel att Englands Konung utöfvar sin obestridliga rätt att upplösa Parlamenlet då Underhuset vägrat anslag på elt sätt, utan exempel i E nglands mest oroliga tider? Detta utrop mottogs med. höga bifallsrop, men Oppositionen fortfor icke dess mindre att oqväda ministrarne. Under tiden hade H. Maj:t anländt till klädrummet, och LordCanzleren lemnade åter salen. Lord Shafltesbury intog nu presidentstolen under det mest bullersamma upträde, som endast kan jemföras med de oroligaste pöbelskockningar. Man slogs icke, det är sanut, men de gröfsta åtbörder och ord märktes af alla, och ett talvikt antal Pärsfruars närvaro tycktes ej på den högt -förväma samlingen utöfva det ringaste inflytande. Lord Mansfield utlät sig med den största bitterhet, och lät ej ens afbry ta sig då Hans Maj:t inträdde, till och med icke då Högstdensamme uppsteg på trappstegen till thronen. Konungen frågade, medan han ännu var i klädrummet, hvad som föregick, och då han erfor det, antog hans utseende straxt I l I — ——— — — — — ——UV ——LrhrreennoocootmmL k rien —Ä——— en hög erad af beslutsamhet. Då man ville .