dessa till de fattigas understöd och
som i sitt enskilda och offentliga lif
genom ett uphöjdt moraliskt och inp-
tellectuelt värde visste förvärfva sig
aktning och kärlek på den ort de be-
bodde, låg det i sakens och menni-
skans beskaffenhet att de skulle ut-
öfva ett mägtigt inflytande på sin om--
gifning och kraftigt medverka vid
Parlamenten (Bifall). Det vore väl
möjligt att en dylik aristokrati
vid en blilvande reform icke mera
utöfvade amma myndighet som
fordom , men talaren vore öfvertygad
att med de här ofvan anförde egen -
skaper, skulle den alltid gälla myc-
ket vid valen, och fullt så mycket
som det nånsin legat i constitutionens
idd att den skulle göra. Vore åter
meningen att den omedelbara verkan
af förslaget blefve ett förminskadt el-
ler alldeles tillintetgjordt inflytande
hos en aristocrati som hvarken lef-
de för eller med folket; som icke vis-
ste något om folket, icke brydde sig
om folket, en aristocrati som sträf-
vade efter hederstitlar utan förtjenst,
som önskade embeten utan skyldig-
heter och pensioner utan att hafva
tjenat staten — så nödgades talaren
bekänna att han för en sådan aristo-
crati icke hade något sinne eller nå-
gon aktning, och trodde att dess för-
störing skulle utgöra ett af de kraf-
tigaste argumenter för den bill som
nu förelades huset (Stormande, länge
uthållna bravoskri). Ju förr ett sådant
inflytande och allt hvad dermed egde
gemenskap bortsopades från hvarje
borough och grefskap i landet, dess
bättre vore det för riket, och dess mer
tillväxte statsorganismen i styrka och
fasthet. Huset egde att besluta öfver
förslaget; men hvad utgång än öfver-
läggningarne finge, vore det Talarens
och Ministerns fullkomliga öfverty-
gelse att de uppfyllt sin högsta pligt
genom förslagets framläggande. Här
slutade Lord Russel och helsades af
förnyadt bifall.
(forts, följer).
nn a anor Snitt