dessa till de fattigas understöd och som i sitt enskilda och offentliga lif genom ett uphöjdt moraliskt och inptellectuelt värde visste förvärfva sig aktning och kärlek på den ort de bebodde, låg det i sakens och menniskans beskaffenhet att de skulle utöfva ett mägtigt inflytande på sin om-gifning och kraftigt medverka vid Parlamenten (Bifall). Det vore väl möjligt att en dylik aristokrati vid en blilvande reform icke mera utöfvade amma myndighet som fordom , men talaren vore öfvertygad att med de här ofvan anförde egen skaper, skulle den alltid gälla mycket vid valen, och fullt så mycket som det nånsin legat i constitutionens idd att den skulle göra. Vore åter meningen att den omedelbara verkan af förslaget blefve ett förminskadt eller alldeles tillintetgjordt inflytande hos en aristocrati som hvarken lefde för eller med folket; som icke visste något om folket, icke brydde sig om folket, en aristocrati som sträfvade efter hederstitlar utan förtjenst, som önskade embeten utan skyldigheter och pensioner utan att hafva tjenat staten — så nödgades talaren bekänna att han för en sådan aristocrati icke hade något sinne eller någon aktning, och trodde att dess förstöring skulle utgöra ett af de kraftigaste argumenter för den bill som nu förelades huset (Stormande, länge uthållna bravoskri). Ju förr ett sådant inflytande och allt hvad dermed egde gemenskap bortsopades från hvarje borough och grefskap i landet, dess bättre vore det för riket, och dess mer tillväxte statsorganismen i styrka och fasthet. Huset egde att besluta öfver förslaget; men hvad utgång än öfverläggningarne finge, vore det Talarens och Ministerns fullkomliga öfvertygelse att de uppfyllt sin högsta pligt genom förslagets framläggande. Här slutade Lord Russel och helsades af förnyadt bifall. (forts, följer). nn a anor Snitt