rstädes bannegheten hafva deras rertom Kredit grandr för es icke tomDetta s och en på e bemils söka et för n, då hafva k och I härne unmede och nsamt brän1 utehvilka jat all ir na-. ningar vingas t med n rike 1, af r styfra, för nblick sh nälemfattlim antiklar; k. a I parti; vilket de att :dr 24 a nörT den t skilast oftider, inne, ra anmängd brott öjelser zelserhunULL I ACL T ba 4 ULL Oo mening är icke nu att ingå i någon utförlig kritik deröfver; vi vilja blott anmärka huru den med sin välmening att gå emellan och skona alla interessen är upprättad utan allt afseende på praktiska förhållanden. Huru litet markegångspriset är någon mätare för det verkliga, visar den närvarande ställningen ganska öfvertygaude. före borde man,i händelse grundsatsen af Hr af Wiogårds idcer skulle följas, åtminstone rättat sig efter hans förslag, att följa prisen i Stapelplatserne och på de torg der spanmål säljess; och när i alla fall ingen import efter nya prisbestämningen kan ske fört Alulilanrte ud Tal än till våren, borde förtullnings-prisen i icke sättas förr än 1 Mars månad, då man tillförlitligt känner både pris och tillgångar. De skadliga verkningarne af berörde författning och den olämpliga grunden för normal-priset äro i närvarande stund alltför uppenbara. Detta yris är för Råg omkring 13 Rdr och för Korn 9 Ridr 19 sk. Rg:ds när det verkliga, efter medium, skulle uppgå nära det, hvarvid Spanpmål, enligt författningen, är tillåten till införsel utan afgifter och förbjuden till utförsel — samt på flere stälien betydligt öfverstiger ett sådant pris åtminstone för Råg och Hyete. — Hvad är emellertid följden? jo, att med den nu gällande Tull ingen spannmål, under ett erkändt behof, kan importeras; men deremot Landets egen productaf denna nödvändighetsvara, som nu är för oss sjelfva mer än behöflig, genom de för exporten orimligt gynnande stadganden i författningen, af speculerande Utländningar och inhemska Handlande frånryckes Landets hungrande barn för att föras till främmande länder! : Man kan med visshet antaga att detta för den större allmänheten så förderfliga missförhållande förnämligast uppkommit genom den otjenliga författningen, understödd af mäktiga interessen, hvilka förstått genomdrifva de principer, hvarpå den är bygd, och till sin egen fördel begagna deraf tillskapade missförhållanden. Allmänt känner man att hos Possessionater, större och mindre, finnas icke obetydliga förråder både af detta och föregående års skörd. Då Regeringen likväl lät förstå, att för fattningen skulle bli oförändrad, och derigenom all möjlighet till import afskars under det exporten kunde gå för sig med nästan samma tull som under de ymnigaste år (ty. stegringen i detta fall förtjenar knapt afseende) — så har farhågan för nöd, i samverkan med alltid vaksamma speDerI vadla ANTTILA må dlA al UClODUdA Landets belägenhet och begagna den med skicklighet, så att dei allmänhet hålla på sina lager eller utsläppa dem endast småningom och med stor försigtighet, för att icke fälla, utan snarare än mer stegra prisen. Men det tyckes vara tid att Regceringen med allvar tänker på den större, behöfvande och på många ställen svältande allmänhetens väl och önskningar. — Ställningen både inom och utomlands är sådan, att Spanmålspriset i år omöjligt kan fällas så lågt att icke Landtmannen blir öfverflödigt betald för sin säd. Således visar sig ingen olägenhet, men för massan af folket stora och oskattbara fördelar, om Regeringen på ett lempligt sätt kommer emellan och gör slut på närvarande spända och verkligen olyckliga förhållande. Vi tro visserligen att Styrelsen haft i rapporterne om grödan 0. s v. mycken anledning till de beslut, som hittills blifvit fattade och allmängjorde, ehuru det alltid måste synas oförsigtigt alt så bestämdt enoncera dem i ämnen af allmän och stor inflvtelse samt af den beskaffenhet att de ej kunde vara tillräckligt utredde då dessa beslut allmängjordes. — Men vi tro äfven alt det för Regeringen är lika mycket pligt som det bör vara angenämt, att modifiera sina åsigter och beslut, när förändrade och tvingande omständigheter det påkalla. Folkets väl, och uppfyllandet, så vidt ske kan, af dess billiga önskningar, är Regeringens högsta Lag, och vi kunna ej föreställa oss att dessa högre åsigter skola åsidosättas för den sn råagtiga tillfredställelsen att envist vidhålla beslut, som, eburu fattade på skenbart goda grunder, erfarenheten visat vara r oförenliga med det helas väl. Allmänna rösten påkallar högljundt, om icke både tillåtelse till inport af Spanmal mot ingen eller låg tull och förbud mot dess. exporterande, åtminstone elt af begge. Den är för stark och för allmän att kunna öfverröstas af Possessionat-interesset trotts dess mäktiga relationer. Öfver inflytandet af begge dessa utvägar är så mycket skrifvet, att vi hafva föga att tillägga. Måhända skulle export-förbud vara det mest lempliga, helst vi för vår del finna det som en Insändare i Jour nalen för sistl. Fredag härom yltvar, vara grundadt både på sakkännedom och omtanka för allmänt väl. — Ungefärl. samma verkningar skulle dock en importtillåtelse med låg eller ingen tull medföra, och vidtagandet af endera utvägen, om ej begge, synes . Lä vå . Tr n icke kunna uteblifva. ÅAteärder från