stitutionens anda, som med de första
och fastaste banden fästa vår kärlek
och trohet vid thronen. Vi grunda
med en ädel stolthet våra förhoppnin-
gar på constitutionen; vi se deruti
törsäkvingen å våra rättigheter och
underpanten af vår lycka; men det-
ta skall förvandlas till ett tomt ord,
ett lysande men smärtsamt bländverk ,
om man från naltional-representatio-
nen utesluter menniskor, hvilka, he-
drade med allmänt förtroende, hafva
det mod, den kraft och de kunska-
per som äro nödvändiga för att föra
sanningen till thronen; hvilkas fria
utväljande är ett sannt uttryck af fol-
kets röst, och hvilkas insigter äro ett
behof för Eders Maj:ts hjerta. — Då
Western stod i full brand at en re-
volution, hvars låga hotade att härja
flere af. de Tyska Furstarnes stater;
då Sire, var Ni midt ibland Edert
folk lugn och sorgfri som en fader i-
bland sin familj. Hvem vakade då
för Eders Maj:ts säkerbet? Var det
bajonetterna och Tidnings-censuren?
vej utan tvifvel; det var Bayerska fol-
kets kärlek. Då händelserna inom
Frankrike gåfvo signalen till missnö-
jets utbrott i Tyskland: då orolighe-
ter spordes på alla sidor i grannsta-
terna; hvarest herrskade då det ostörda
lugnet? — I Bayern. Hvad var or-
saken till detta fu gn? Är det hanhän-
da i Bayern som man finner idealet af
lycka? Hafva vi här intet mer att
önska, inga förbättringar att begära i
enlighet med tidens anda? — Tull-
taxorna, som på anira ställen gilvit
anledning till oroligheter, — äro de
icke mera tryckande här, än på något
annat ställe? — Icke dessmindre har
allt förblifvit lugnat, och detta lugn
var frukten af det fasta rtroendet
I det orubbliga beslut Eders Maj
r högt uttalat, att endast regera i
constitutionens anda, och söka uppfylla
den Bayerska nationens alla rättmäti-
ga önskningar.
Och detta Bayrarnes exemplariska
uppförande, skulle det icke belönas
annat än af misstroendet? Säkert har
den, som rådt Eders Maj:t till dessa
mått och steg, icke varit ledd af kär-
Icken till Konung och Fädernesland,
Han bar funnit medlet att ända till
grunden skaka folkets kärlek för sin
Konung, och dess gränslösa tillgifven-
bet för hans person. Om Edra Mi-
nistrar, anande hvad som oundvikligen
borde hända, förda ifrån den ena o-
kloka åtgärden till den andra, icke
genom en grundlagsvidrig tolkning
af det tredje ediktet hade inskränkt
trycklribeteo, på det ropet af något