sin politik på bibehållandet af det ärftliga Pairskapet. Denna olycksfulla politik bär skulden till alla de uppträden som oroat Paris sedan 6 månader. Vi äro nu icke ett steg längre hunna än i Juli. Vi stå alldeles på samma fot som då vi hade en Riksföreståndare och då man ropade: man måste skynda sig att utse en Konung. Blott en Konung kan hålla partierne i tygeln och hindra dem att slå ihjel hvarann. Ja, det är sannt, man har undgått ett medborgerligt krig genom Konungavalet; vid betraktande deraf kan man med sanning säga att Ludvig Philip var den Konung som behöfdes Men det var för att understödja bildandet af en ny sakernes ordning som en Konung erfordrades, icke för att åter hopsätta spillrorne af det gamla. Hyarföre voro de lägre classerne farliga, äfven i sina rättmätigaste anspråk? För det de, med en chavta som ej åt dem förvarat någon regelmessig, laglig utväg att deltaga i förraltningen af sina egna angelägenheter, icke egde något annat handlingssätt än den råa styrkans, ingen annan opinionsyttring än upplopp, uppror. Hvad var då mera behöfligt än att bringa våldet i misseredit, genom en lagstiftning som skänkte lagliga, rättsenliga, lätt tillgängliga utvägar att göra sig gällande åt en folkelass, som icke längre kuhde förblifva fremmande för rådplägningarne rörande det allmännas välfärd. Men detta har man icke velat ; man har dragit ut på tiden, och i dag, 6 hela månader efter Juli-revolutionen, ser man vid alla tillfällen, vid de obetydligaste anledningar, Julidagarnes revolutionaira rörelse i full fart; och hvarföre? Jo, för det icke aila de interessen, som:samverkat till Carl den t10:des och hans ätts förjagande, blifvit ihogkomna i constitutionen. Man vill ej hafva att skaffa med Valcollegierne och framkallar derföre uppresningen, för att sedermera parlamentera med densamma, samt nvedrifver sjelf liljorne dem man älskar, från Kyrkoportalerne för att bespara de upproriske besväret, då man ej är mäktig nog att afhålla dem derifrån.