Cillalkvonad IDYLL.
FRANKRIKE.
Uppträdena på Hertigens af Berry
dödsdag gifva oppositionstidningarna ett
rikt fält till betraktelser och utfall
mot den stationaira Ministeren och
åen stationaira Kammaren. National
lemnade redan följande dagen en upp-
sats ur hvilken vi här meddela det
hufvudsakligaste.
Förslaget rörande dödsstraffets af-
skalfande, gjordt till förmån för de fång-
ne ex-Ministrarne, föranledde orolig-
heterne i October.
December-uppträdena hadesin grund
1 den vigt som hufvudstadens lägre
folkklasser, af ganska naturliga skäl,
fästade vid den dom som blifvit fälld
öfver män hvilka de ansågo såsom si-
na Jfungar.
De oordningar, som 1 dessa dagar
blifvit begångna förklaras lätt genom
den obegripliga utmaning till en hel,
lättretlig folkmassa, hvar Ör kyrkan
Sit Germain IAuxerrois varit en skå-
deplats.
Alan åkallade Nation algardets nit i
October, man åkallade det i Decem-
ber: ännu 1 dag tar man ul detsam-
ma sin tillflykt. Man finner alltid
Natonalgardet benäget att understödia
regeringen hvarje gäng som ordain-
gens och regeringens Åinteressen äro
swmmansmälte. Detta är förtväflligt
dessa nya oordningar skola upphöra,
lika som de föregående; vi tro det
och vi hoppas det.
Nationalgardets roll har hittills va-
rit cj bekymra sig om anledningen
till oordningarne; men blott att be-
k: impa dem. Detta kommer att räc-
ka så länge till dess nationalgardet i
massa börjat inse att alla oordningar
äro syskon, alt de alla hafva ett ge-
mensamt upphof Gardet skall då
yttra sig öfver sjelfva detta upphof.
Regeringen blir tvungen att tänka så-
som Gel.
Nationalgardet måste förr eller se-
nare tj pplssa ss om den verkliga beskaf-
feoh el af det onda; dess öfvertygan-
ee må de föregå regeringens och den-
nas blir deraf en nödvändig följd.
I October sade man till National-
gardet: Folket är rätt-tänkande, men
det uppvislas under bavud af republ-
caver, Carlister, Napoleonister, Anar-
ehister. af folk som önska plundring.
Detta sade man, för det man ej hade
något bhältre att säga och emedan aldri ig
en regering er känner att detär den sjelt
orätt. Nationalgur det antog den
förklaring af Oetober-uppträdena som
dare INGANE böa af
som har
ov ta Kamina an. mMmAIAPIA
ala SUR URALUIAUL ULDD bififnTr Mräat
des: blinda kärlek till ordning och
lugn. - Ex-Ministrarnes process var,
såsom man försäkrade, just hufvud-
summan af alla de mer och mindre
kinkiga problem, dem Juli-revolutio-
nen öfverlemnat åt den nya sakernes
ordning att lösa. Det var en öfver-
gående ceris, en cris på hvilken alla
långt förut beredt sig, och af hvilken
naturligtvis alla ordningens fiender på
förhand lofvat sig stor nytta. Ännu
en gång sades det, måste man slita
sig till regeringen, hjelpa den ur sin
förlägenhet. Sedan bade man att på-
räkna ett raskare, mera öppet system.
Ingen tänkte, för tre dar sedan, på års-
dagen af Hertigens af Berry död, ut-
om kanske en handfull vanmägtiga Car-
lister, och se — inom få timmar är
hela Paris i rörelse, i October, lika-
som 1 December. Administrationens
oförutscende har förvandlat några u-
selt enfaldiga protestationer till verk-
liga förolämpningar, och imedgifvit dem
rättigheten att irågasätlta det största
synliga resultatet af Juli-revolutionen
— Dbortdrifvandet af Carl den 10 och
hans dynasti. Hvilka skall man i dag
utmärka såsom oro stiftare? Carlister-
ne? Presterskapet? Men det är just mot
Carlisterne, mot Presterna som uplop-
pet från första början rigtat sig. Skall
man påstå att det varit republicaner,
Bonapartister, anarchister som börjat
blifva upprorsmakare, när Henric den
5:tes anhängare upphört att vara det:
Ja, måhända skall man säga detta,
emedan ingenting är så beqvämt som
att personalisera , att individualisera
grunden till oroligheterna. Men hvem
tror man sig kunna öfvertyga :
I December, likasom i October, arre-
sterade man Carlister, Buonapartister
menniskor som erkände sig vara re-
publikaner, några, dem deras ytterli-
ga uselhet tvang att låta sig anses för
sådane som endast ville plundra de
rika. Man har hållit ransakning med
alla dessa, men ej kunnat komma nå-
gon complott på spåren. Allt hvad
man fått veta är all den styrelse, som
utgått från Julii-revolutionen, endast
eger makt öfver en del af de krafter
som samverkat till utförande af den-
na revolution.
Två saker blefvo i Julii oåterkal-
leligen besegrade: den dynasti, som var
en fiende till 1759 års institutioner
och den constitutionella monarki, som
man bildat efter Engelskt mönster.
De ministerer som, sedan Julii-da
garne, efterträdt hvarandra, hafva
handlat som om det endast varit dy-
hlifvit DA
nacken cAMm ÄAlvervna Nnen
Pete vatt ULL UC HaULl Ul
silegitimitet och att den
för sin frändskaps skull mm
jagade konunga-ätten. FH
England hemtade constitu
narkiska formen beträffa
både den doktrinära mi
den medelvägs- ministere.
du milieu) som efterträd
trott alt den ovägerligen
ven 1 det nya Frankrike,
Men buru vill man bär
alt fortsätta ett system,
hufvudsatser blifvit anfalh
gjorda? Huru vill man t
verkan bibehålla en styn
tution, utan att åter ho
utan att söka, väl eller
va densamma hvad segern
röfvat den? Se der jus
genhet, hvaruti de mak
brutit befunnit sig alltsed
garne. De hafva velat s!
spillra af statsförfattning,
brutet verktyg. De hal
att de behöflde ett nylt
constitution, lefvande tillal
hvars alla lemmar obehind:i
de rörasig. De hafva velat
va för det ord som uttalades
dagarnes exalterade känsla
lär thron, stödd på repuhb
stitutioner. De hafva sö
sig att detta yttrande ej
gon öfverlagd, mogen ön
dan det ej utsått från en
former företagen öfverlägt
sa ord voro dock något
de voro en instinktlik in
snart sagdt enhällig inspi
gaf sig luft i flere bestän
fordringar, af hvilka re
medförde det Engelska sy
komliga förstöring, -nem
skapets upphäfvande.
Var det icke påtagligt
gasatt pairskap icke mera
pairskap 2 Hvad blef de
constitution hvars hela till
orundad på pairskapet?
det af de tre statsmakteri
ena, den upprätthållande,
var att anse som fjettrad
revolution som ansåg der
Var det ej tydligt att ma
stå från en constitution de
fördömde, att man, med e
arbeta på lösningen af d
som innefattade en inmonar
på republicanska institutic
Problemet är visserligen
Vi erkänna det; regeringe
det; men icke borde den
upgifva all tanka på dess!
har ansatt hättra att hjelr