sin politik på bibehållandet af det
ärftliga Pairskapet. - Denna olycks-
fulla politik bär skulden till alla de
uppträden som oroat Paris sedan 6
månader.
Vi äro nu icke ett steg längre hunna
än i Juli. Vi stå alldeles på samma
fot som då vi hade en Riksförestån-
dare och då man ropade: man måste
skynda sig att utse en Konung. Blott
en Konung kan hålla partierne i ty-
geln och hindra dem att slå ihjel
hvarann.
Ja, det är sannt, man har undgått
ett medborgerligt krig genom Konun-
gavalet; vid betraktande deraf kan
man med sanning säga att Ludvig
Philip var den Konung som behöfdes
Men det var för att understödja bil-
dandet af en ny sakernes ordning som
en Konung erfordrades, icke för att
åter hopsätta spillrorne af det gamla.
Hyarföre voro de lägre classerne far-
liga, äfven i sina rättmätigaste an-
språk? För det de, med en chavta
som ej åt dem förvarat någon regel-
messig, laglig utväg att deltaga i för-
raltningen af sina egna angelägenheter,
icke egde något annat handlingssätt
än den råa styrkans, ingen annan opi-
nionsyttring än upplopp, uppror. Hvad
var då mera behöfligt än att bringa
våldet i misseredit, genom en lagstift-
ning som skänkte lagliga, rättsenliga,
lätt tillgängliga utvägar att göra sig
gällande åt en folkelass, som icke längre
kuhde förblifva fremmande för råd-
plägningarne rörande det allmännas
välfärd.
Men detta har man icke velat ; man
har dragit ut på tiden, och i dag,
6 hela månader efter Juli-revolutio-
nen, ser man vid alla tillfällen, vid
de obetydligaste anledningar, Julida-
garnes revolutionaira rörelse i full
fart; och hvarföre? Jo, för det icke
aila de interessen, som:samverkat till
Carl den t10:des och hans ätts förja-
gande, blifvit ihogkomna i constitu-
tionen. Man vill ej hafva att skaffa
med Valcollegierne och framkallar der-
före uppresningen, för att sedermera
parlamentera med densamma, samt
nvedrifver sjelf liljorne dem man äl-
skar, från Kyrkoportalerne för att
bespara de upproriske besväret, då
man ej är mäktig nog att afhålla dem
derifrån.