v THEATERN. edan några veckor ha de Kongl. Spektaklerne baft en ny Direktör, och det har lika länge hört till ordningen för dagen att fråga och språka om hvad nytt och godt som vore alt vänta från Theatern. Det är så vanligt att man vid förändringar af Styrelse söker göra sig reda för de nya grundsattser, som man förmodar komma att följas, och de verkningar som deras tillämpning må medföra. Oftast kastar man då äfven en granskande blick på det förflutna, hvilket man icke gärna betraktar ur den mildaste synpunkt. Då vi ämnat framställa retflexioner med afseende på Hufvudstadens theater, vilja vi likväl undvika upprepandet af de gamla klagovisorne öfver de senaste Theatersty relserne, och inskränka oss härutinnan till att antaga såsom ett allmänt och afgjordt omdöme att vår theater, oansedt det partielt dugliga och förtjenstfulla, som den onekligen haft att framvisa, på det hela taget icke motsvarat sitt ändamål eller de anspråk som Fäderneslandets och Europas nuvarande bildning högljudt, fast oftast fruktlöst sökt göra gällande. En efter tidens fordringar mera lempad förändring i dess styrelse påkallades derföre ovilkorligt af nödvändigheten och den har ändteligen blifvit tillvägabragt genom denna force des choses , hvars inflytande är öemotståndligts Allmänheten har med tilfredställelse sett Herr v. Beskows utnämnande till Förste Direktör. Den hyser liksom vi förhoppningen att han icke emottagit denna plats utan att både klart inse theater ns närvarande kinkiga ställning och Allmänhetens välgrundade rätt att vänta en betydande förbättring, samt lifligt önska att kunna motsvara den senare. Detta hopp att under Herr v. Beskows styrelse ett nytt lysande tidehvarf för Svenska seenen skall randas och utvekla sig, ha vi likväl, fördöljom det icke, hufvudsakligen grundat på den förutsättning att Herr v. Beskow mer än mången annan, skall genom sin. kännedom af den dramatiska litteraturens och konstens fordringar, publikens smak, den Svenska Spana tillv noar Arch vr tilläxea dor