v THEATERN.
edan några veckor ha de Kongl.
Spektaklerne baft en ny Direktör, och
det har lika länge hört till ordningen
för dagen att fråga och språka om
hvad nytt och godt som vore alt vänta
från Theatern. Det är så vanligt att
man vid förändringar af Styrelse sö-
ker göra sig reda för de nya grund-
sattser, som man förmodar komma att
följas, och de verkningar som deras
tillämpning må medföra. Oftast ka-
star man då äfven en granskande blick
på det förflutna, hvilket man icke
gärna betraktar ur den mildaste syn-
punkt. Då vi ämnat framställa re-
tflexioner med afseende på Hufvud-
stadens theater, vilja vi likväl und-
vika upprepandet af de gamla klago-
visorne öfver de senaste Theatersty rel-
serne, och inskränka oss härutinnan
till att antaga såsom ett allmänt och
afgjordt omdöme att vår theater, oan-
sedt det partielt dugliga och förtjenst-
fulla, som den onekligen haft att fram-
visa, på det hela taget icke motsvarat
sitt ändamål eller de anspråk som Fä-
derneslandets och Europas nuvarande
bildning högljudt, fast oftast fruktlöst
sökt göra gällande. En efter tidens
fordringar mera lempad förändring i
dess styrelse påkallades derföre ovil-
korligt af nödvändigheten och den
har ändteligen blifvit tillvägabragt
genom denna force des choses , hvars
inflytande är öemotståndligts
Allmänheten har med tilfredställelse
sett Herr v. Beskows utnämnande till
Förste Direktör. Den hyser liksom vi
förhoppningen att han icke emotta-
git denna plats utan att både klart inse
theater ns närvarande kinkiga ställning
och Allmänhetens välgrundade rätt att
vänta en betydande förbättring, samt
lifligt önska att kunna motsvara den
senare. Detta hopp att under Herr
v. Beskows styrelse ett nytt lysande
tidehvarf för Svenska seenen skall
randas och utvekla sig, ha vi lik-
väl, fördöljom det icke, hufvudsakligen
grundat på den förutsättning att Herr
v. Beskow mer än mången annan,
skall genom sin. kännedom af den drama-
tiska litteraturens och konstens for-
dringar, publikens smak, den Svenska
Spana tillv noar Arch vr tilläxea dor