at iremmande länders konstalster 1
denna väg under de sednaste 10 åren.
Bland Lings Tragedier skulle måhända
Ifwar Widfamne icke utan verklig
effekt uppföras, Nicanders Runesvärd
I unde också utan tvifvel försökas med
framgång, om det efter förloppet af de
9 kvitiska åren blefve af Författaren
änvo öfversedt och lämpadt efter skå-
debanans fordringar samt ett par allt-
för yra utflyg oter af fantasien borttag-
na. Så förmoda vi äfven att Hr The-
ater- Direktören sjelf icke af någon
för långt drifven modestie afhålles från
att låta de Tragedier han sjelf för-
fattat OM på scenen. Hans
Eric XIV är känd af allmänheten, och
vi äro öfvertygade, att sednare delen af
detta Drama, om ock ettoch annat klan-
der deremot med skäl kan anföras, skall
försvara sin plats på skådeplatsen. Vi
hafva ock hört omtalas ett annat Sorg-
spel af fr ov. Beskow, benämndt Tor-
kel Kvutsson., som redan förut skall
ha varit ifråga för Repertoiren; men
hvars uppförande, efter hvad man
säger, nu blifvit tills vidare inställdt.
Amnet är 1 vår tanka väl valdt, och
flere som fått tillfälle att lära känna
dess behandling De derom en för-
delaktig tanka. i hoppas således att
snart, eller åtminstone nästa spel-ter-
min få göra denna bekantskap, som
torde blifva än mera ny och välkom-
men, om den, liksom i andra länder,
icke trycktes förr än den vore uppförd.
Vi önska på det högsta, att ingen må ta-
ga de här ofvan fällda omdömen i vid-
sträcktare mening än de verkligen in-
pefatta, eller deraf fatta den tankan
att vi påtagit oss försvaretiför de upp-
räknade arbetena såsom dramatiska
mästerverk af första rangen. Inga-
lunda! men det är likväl godt hafva
något att börja med, och fyra, förut
ej gifna inhemska tragedier äro dock
något! Försöket är hvarken serdeles
mödosamt eller halsbrytande, och i
värsta fallet få Författarne trösta sig
med alt många föregående delat deras
öde. Blir blott den Svenska Melpo-
mene en gång riktigt befriad från styf-
kjorteln och får bortlägga det emi-
grantspråk och mandr som roan velat
påtvinga henne, så kan ju ingen veta
hvad hennes höga Genius förmår i
vår höga Nord, Vårt Fosterlands Hi-
storia är rik på tjenliga ämnen för
Tyagedien. Poeter hafva vi tillräck-
ligt. De vexa upp till hvarje jul som
svampar i höstregnet. Den ypperste
har ånnn icke låtit sin herrliga Sång-
wöö beträda Cothurnen. Hvad han
kunde om han ville anar man vid
läsningen af Frithiofs och Ingeborgs!t
FN FA I Jar on van ARAh MI tan ansch Ana