at iremmande länders konstalster 1 denna väg under de sednaste 10 åren. Bland Lings Tragedier skulle måhända Ifwar Widfamne icke utan verklig effekt uppföras, Nicanders Runesvärd I unde också utan tvifvel försökas med framgång, om det efter förloppet af de 9 kvitiska åren blefve af Författaren änvo öfversedt och lämpadt efter skådebanans fordringar samt ett par alltför yra utflyg oter af fantasien borttagna. Så förmoda vi äfven att Hr TheaterDirektören sjelf icke af någon för långt drifven modestie afhålles från att låta de Tragedier han sjelf författat OM på scenen. Hans Eric XIV är känd af allmänheten, och vi äro öfvertygade, att sednare delen af detta Drama, om ock ettoch annat klander deremot med skäl kan anföras, skall försvara sin plats på skådeplatsen. Vi hafva ock hört omtalas ett annat Sorgspel af fr ov. Beskow, benämndt Torkel Kvutsson., som redan förut skall ha varit ifråga för Repertoiren; men hvars uppförande, efter hvad man säger, nu blifvit tills vidare inställdt. Amnet är 1 vår tanka väl valdt, och flere som fått tillfälle att lära känna dess behandling De derom en fördelaktig tanka. i hoppas således att snart, eller åtminstone nästa spel-termin få göra denna bekantskap, som torde blifva än mera ny och välkommen, om den, liksom i andra länder, icke trycktes förr än den vore uppförd. Vi önska på det högsta, att ingen må taga de här ofvan fällda omdömen i vidsträcktare mening än de verkligen inpefatta, eller deraf fatta den tankan att vi påtagit oss försvaretiför de uppräknade arbetena såsom dramatiska mästerverk af första rangen. Ingalunda! men det är likväl godt hafva något att börja med, och fyra, förut ej gifna inhemska tragedier äro dock något! Försöket är hvarken serdeles mödosamt eller halsbrytande, och i värsta fallet få Författarne trösta sig med alt många föregående delat deras öde. Blir blott den Svenska Melpomene en gång riktigt befriad från styfkjorteln och får bortlägga det emigrantspråk och mandr som roan velat påtvinga henne, så kan ju ingen veta hvad hennes höga Genius förmår i vår höga Nord, Vårt Fosterlands Historia är rik på tjenliga ämnen för Tyagedien. Poeter hafva vi tillräckligt. De vexa upp till hvarje jul som svampar i höstregnet. Den ypperste har ånnn icke låtit sin herrliga Sångwöö beträda Cothurnen. Hvad han kunde om han ville anar man vid läsningen af Frithiofs och Ingeborgs!t FN FA I Jar on van ARAh MI tan ansch Ana