sin Vederpart lät enskildt underrätta
honom derom på det han icke skulle
behöfva vänta förgäfves. Hvad slute-
ligen beträffar Dagbladets yttrande
om allmänhetens felslagna väntan att
få se Herr Hjerta sjelf, så hoppas
Ar Hjerta, att ingen derföre skall på
bonom förtörnas, enär spektatörerne
hade en riklig ersättning härför uti
nöjet att få betrakta och skänka sitt
deltagande åt Hr A. R: Wallden, som
i denna rättegång föreställer den oskyl-
digt lidande? — Redaktionen på Dag-
blads-Contoret.
Då det föröfrigt af nppsatsen i Dag-
bladet uppevbarar sig, huruledes Re-
daktörerne på Dagblads-Contoret allt
mer närma sig det åsyftade målet,
som förmodligen varit enda anlednin-
gen till anställande af den stora rälte-
gången, att nemligen, sedan ideerna
äro slut, få helt och hållet öfverflytta
striden inpå personlighetens. område,
så anser man sig blott böra anhålla
det allmänbeten täcktes erinra sig att
det icke är vi som börjat härmed,
äfvensom att Dagblads-Redaktörernes
personlighet, ehvad de skulle kunna
vinna eller förlora på en sådan strid,
skola få vara fullkomligt i fred för
Herr Hjerta, som således äfven för
denna gången håller tll godo med
Dagblads-Redaktionens infall om hans
förstånds- egenskaper, under öfverty-
gelse, att det i allt fall är fördelak-
tigareatt förtjenaanses för plumpt qvick,
än — plumpt dum och oborstad.