ej huru länge han blir i saknad af
detta, för hans helsa så nödiga, me-
del. — Insändaren tror att vid jemfö-
relse af alla de olägenheter och vexa-
tioner som nya författningen kan för-
anieda, med de missbruk som möjligen
förr kunnat förefalla, skall skadan af
den förra bli myeket öfvervägande, då
allmänheten derigenom lemnas till pris
åt så väl i mörkret famlande läkares
misstag som mindre samvetsgranna Apo-
thekares preijerier, öfver hvilka båda,
lagarne på sådant sätt kasta en laglig
slöja. — Då till följe af ett gammalt
skråmakeri genom privilegier är be-
stämdt, huru många Apothek på hvarje
slälle få finnas, tyckas åtminstone Hrr
Apothekare ej sakna uppmuntran, då
nu dertill en författning lättar för
den mindre samvelsgranne att taga för
sig huru mycket han behagar. — Man
talar i våra dagar om skråmakeri,
men skråsinnet visar sig i dess fruk-
tansvärdaste skepnad inom läkarever-
ket och hvad dertill hörer, då det
tillskansar sig ett förmynderskap öfver
ållmänhetens helsa, föga olik Hierar-
5
chiens våldsamma regering öfver dess
själar under medeltidens djupaste bar-
bari. :
Onskligt vore alt då Hufvudstadens
Apothekare bildat ett Institut för Phar-
macevtiska kunskapens utbredande,
de äfven ville sträcka sin välvilja för
allmän upplysning ända derhän att
sjelfve ge anledning till upphäfvandet
eller förbättrandet af en författning
som någonstö des i landsorten kan hand-
hafvas på ett all rättskänsla hånan-
de sätt, or