Perpa steg han in på KlIetly OA
de penningar åt mästermannen och
sade: Mach es frisch! Nu framtog
han ett kläde att binda för ögonen;
men tycktes hastigt besinna sig. Med
ett saligt leende lade han bort klädet,
sägande: Nej! jag vill offra åt min
Ilerre och Gud med ett bart, Yent
och oskyldigt ansigte! Härvid föll
han på knäl Mästermannen vände
honom mot solen; hvarpå Bjelken
blundade och ropade med hög röst.
Herre Jesu Christe, i dina händer
befaller jag min anda! Då ban tred-
je gången upprepade dessa ord, föll
hufvudet.
Den samme Hans, som vid Kalmar
redan tjenstgjort, var äfven nu bödel,
Ture Bjelke hade ovanligt tjock hals, l
hvilken hos mästermannen fordrade
både styrka och skicklighet. Då Bjel-
ken knäböjde, tröstade Hans honom
med den försäkran, att, om hans här-
lighet endast hölle sig stilla och rak,
skulle allt gå fort och väl. Så skedde
också, och då hufvudet föll, vände
sig Hans sjelfförnöjd till de kringstå-
ende och sade: Das svar ein Hieb,
der mag passieren.
Nu utbreddes den röda duken för
Stålarm. Han steg fram i spetsgår-
den och lagade sig till att tala. Men
Tegel trädde inom ringer, framtog
och uppläste ett nyss ankommet bref,
skrifvet af Hertigen sex mil derifrån.
Det innehöll, att han skulle skänka
Stålarm och Kurk lifvet, om stän-
derna ville lemna sitt bifall. Nan
vande sig till myckenheten, som straxt
började allmänt och öfverljudt ropa:
Det är nog blod! nog blod! nåd
nåd! Stålarm och Kurk knäböjde
för folkhopen och tackade, kastade
derpå tio daler hvardera still mäster-
mannen och drogo sig åt sidan.
I -— (AMA sa DD We -
mn - AA
Men det var ej ännu blod nog.
Bengt Falk framleddes. Som katolik,
föraktade han presternas biträde, öch
blef utan vidare omsvep halshuggen.
Nn vände tåget tillbaka till slot-
tet. Det är en sägen, att Stålarm
derunder Skämtande yttrat: De sali-
ge herrar Riksråder skola väl nu
undra, hvart jag tagit vägen, eme-
dan jag icke kommer efter dem till
hioimelriket, som de väntat.
Täangden af det här införda ut-
drag nödgar oss att derföre anhål-
Ja om Läsarens benägna ursägt; men
vi hafva ansett det onödigt för
att gilva fullständighet åt den före-
gående taflan och omdömet öfver Carl
IX såsom Regent och menniska. Vid
anmälan af den femte delen af berät-
telserna, som innan kort utkommer,
sä FROST SE JT Ek bb RH oa