det i evig pina; och detta vare mitt
sista ord här i verlden. Under hela
vägen fortfor han med sådana ord, ta-
gande dessemellan i hand de personer,
som stodo vid sidan, bedjande dem al-
drig tala annat än godt på hans döda
mull.
Inom spetsgården fördes nu Gustaf
baner, Erik Sparre, Sten Baner, Ture
Bjelke, Klas Bjelke, Arvid Stålarm,
Axel Kurk, Benvogt Falk, Erik Lejou-
hufvud, Göran Posse, Krister Horn
och Karl Stenbock. Hertigen ville
med detta skådespel injaga fr uktan, äf-
ven hos dem, som han ämnade skona,
De lifdömde rådsherrarna frågade de
andra, om äfven de skulle gå till dö-
den, Desse svarade: Vi äro icke rätt
vissa, huru det aflöper. Nog är till-
gift lofvad åt några bland oss. Gu-
stal Baner sade: Nej! nej! gode män.
Det är nog af oss fyra denna resan.
Later våra hustrur och barn vara
eder befallda , såsom de ock eder
närskylda äro. En stockknekt gaf
tillkänna, det de aågde tillåtelse att
tala. Gustaf Baner sade: Nu är det
tid dertill, då det ej mera hjelper,
och sedan man i två år innestängt oss
som uppenbara missgerningsmiän. Han
lät fråga Otto Mörner, som förde be-
fälet , Zz hvad ordning afrättningen
skulle verkställas och fick det svar,
att han sjelf, som den äldste i rådet,
skulle börja. Väalan, sade Gustaf Baner,
som Gud vill! I denna råtten är det
så godt att vara den förste, som den
siste. Derpå begynte. han psalmen:
Herre Gud Fader! statt oss bi! hvar-
under han klädde af sig, och sedan
talade något med sina tjenare. Sedan
upptog presterskapet versen : Nu beodje
vt den Helge And! troende, att han
dervid skulle stiga fram till afrättnin-
gen, men han stod quar och söng
hela psalmen i ända och upptog der-
på: Får Gud är oss en a borg.
Sedan gick han omkring, talade om
sin oskyldiga sak, tog åter alsked af
de andra herrarna, som fått nåd, an-
be?allte dem hustru - och barty och
började sjunga: Med glädje och frid
far Jag nu hän; gick derpå ännu en
gång omkring spetsgärden , tog de
kringstående i hand och bad dem
fara väl, talade så återigen högt ocn
öfverljudt om sin oskuld. Erik Tegel
uppmanade väl Göran Stjernsköld och
Erik Brahe att stiga fram och veder-
lägga honom, men de tego. Baner
tig ännu en gång afsked al de benå-
dade herrarna, söng sedan på Tyska.
Muss ich denn dran auf diesen Plan
Åter talade han om sin oskuld, sina
barn 0. sv. Detta hans fram- och