derrättelser.
Då communicationerna cmellan stä-
derna och byarna i detta land, äfven
genom de mest jemna landskap, åro
i det usla tillstånd, att omöjligen någ-
ra hjuldon der kunna begagnas, så
måste allting transporteras på ryggen
af kreatur, öfver smala gångstlig gar,
hvilka isynnerhet under regntiden äro
så svåra att passera, att de arma la-
stade djuren blifva inom några da-
gar så helt och hållet medtagna, att
det icke är möjligt längre begagna
dem. För denna orsak kan en Arnmde
icke medföra några några större för-
råd af något slag, så vida den icke
kan räkna på att ständigt erhålla nya
kreatur under marchen; och då det-
ta icke gerna låter tänka sig, 1 syn-
nerhet i ett fiendtligt och så litet be-
folkadt land, som det här, så får man
vara betänkt på andra utvägar alt
medföra sina oundgängliga behof.
Nåstan hela Columbhianska Cavalle-
riet, åtminstone under kriget, utgjor-
des af så kallade Llaneros, eller ett
slags irreguliera ryttare från Vene-
zuelas vidsträckta slätter, hvilka allt
ifrån barndomen äro vana, icke alle-
nast vid hästar, utan äfven vid den
oräkneliga mängd hornboskap , som
lefver på dessa vidlyftiga fält, och
folk och kreatur hafva genom detta
nästan beständiga umzänge blifvit så
förtroliga med hvarandra, och de nä-
stan tyckas förstå hvarandras språk,
eller rättare, att de förra hafva bil-
dat ett eget, hvilket tyckes vara all-
mänt begripligt för de sednare. På
detta sätt är det möjligt för några
dylika beridna Llaneros att drifva en
stor mängd boskap, utan att förlora
ett enda kreatur, genom skogar, som
i en Europdes ögon skulle synas nä-
stan otillgängliga för, som man säger,
både folk och fä. Då man nu, som
nyss nämndes, för en långt marche-
rande icke gerna kan transportera pro-
vianten, så låter man den i det stäl-
let transportera sig sjelf, eller, med
andra ord, då man icke kan medföra
slagtadt kött, så låter man slagtkrea-
turen lefvande göra sällskap; och till
den ändan åtföljdes nästan alltid mar-
chen af ett proportioneradt antal Oxar,
hvilka efter hand slagtade, utgjorde
oftast, i ordets strängaste bemärkelse,
den enda födan för den genom fiendt-
ligt sinnade khandskap marcherande
trouppen:
Som nu Careno icke medförde nå-
got dylikt v: andrande proviant-maga-
zin, så var det nödvändigt att förskaf-
fa sio ett sådant. och 1 den ändan
IDE