Någon tid derefter råka Berns Pettersson. Berns, som .uppgifvit hoppet att i laglig väg kunna binda Pettersson till stölden samt återfå åtminstone en del af det stulna, bad honom enskildt vänligen, att han skulle återge reverserna, hvilket Pettersson efter någon tvekan skall lofvat, under erkännande att han verkligen begått inbrottet, samt uppgifvit stället hvarest sakerna varit fördolda. Härefter hade de åtföljts utom Danviks-kullen, -der Pettersson haft reverserna förvarade i ett snar nära Hästholms-sundet. (Pettersson har sedermera erkännt att de gått ut tillsammans till detta ställe, men hvilket, efter Petterssons föregifvande skett för att söka efter en pump som Pettersson förlorat). Emedlertid kunde Berns icke begagna de återfådda reverserna; emedan han redan lyst efter dem och anklagat Petersson för stölden, hvarigenom han skulle hafva exponerat sig för en reconventionstålan af denne. Han måste derföre vara betänkt på någon ytterligare utväg att få Pettersson ånyo inför Rätta, hvilket och sedermera. lyckats, på följande sätt: Några dagar efter ofvannåmnde händelse hade Pettersson kommit till Berns. Vid samma tillfälle hade tvänne Polisbetjenter samt en annan peson befunnit sig i rummet bredvid Desse hörde att Berns ledde samtalet på den skedda stölden, och att Pettersson å nyo erkännt sitt brott samt derför bett Berns om förlåtelse och lofvat att ersätta honom förlusten. Polisbetjenterna hade då framträdt och arresterat Pettersson, hvarefter målet å nyo blifvit anhängigt vid Kämners-Rätten, utan att likväl Pettersson ännu kunnat förmås till bekännelse. Några reflexioner torde framdeles erbjuda sig öfver beskaffenheten af denna sak, sedan vi afvaktat beslutet i Kämners-Rätten.