Någon tid derefter råka Berns Pet-
tersson. Berns, som .uppgifvit hoppet
att i laglig väg kunna binda Petters-
son till stölden samt återfå åtminsto-
ne en del af det stulna, bad honom
enskildt vänligen, att han skulle åter-
ge reverserna, hvilket Pettersson efter
någon tvekan skall lofvat, under erkän-
nande att han verkligen begått in-
brottet, samt uppgifvit stället hvarest
sakerna varit fördolda. Härefter hade
de åtföljts utom Danviks-kullen, -der
Pettersson haft reverserna förvarade i
ett snar nära Hästholms-sundet. (Pet-
tersson har sedermera erkännt att de
gått ut tillsammans till detta ställe,
men hvilket, efter Petterssons före-
gifvande skett för att söka efter en
pump som Pettersson förlorat).
Emedlertid kunde Berns icke begag-
na de återfådda reverserna; emedan
han redan lyst efter dem och ankla-
gat Petersson för stölden, hvarigenom
han skulle hafva exponerat sig för en
reconventionstålan af denne. Han må-
ste derföre vara betänkt på någon yt-
terligare utväg att få Pettersson ånyo
inför Rätta, hvilket och sedermera.
lyckats, på följande sätt:
Några dagar efter ofvannåmnde hän-
delse hade Pettersson kommit till Berns.
Vid samma tillfälle hade tvänne Po-
lisbetjenter samt en annan peson be-
funnit sig i rummet bredvid Desse
hörde att Berns ledde samtalet på den
skedda stölden, och att Pettersson å
nyo erkännt sitt brott samt derför bett
Berns om förlåtelse och lofvat att er-
sätta honom förlusten. Polisbetjenter-
na hade då framträdt och arresterat
Pettersson, hvarefter målet å nyo blif-
vit anhängigt vid Kämners-Rätten, u-
tan att likväl Pettersson ännu kunnat
förmås till bekännelse.
Några reflexioner torde framdeles er-
bjuda sig öfver beskaffenheten af den-
na sak, sedan vi afvaktat beslutet i
Kämners-Rätten.