rad 2 EEE BILA MA MAR 102 AA Vi had Sw SR P6 SVE
f. d. Auktions- Vaktmästaren Johan
Petter Pettersson, med hvilken Berns
samma qväll hade på ett Värdshus
varit i sällskap.
Berns upplyste nu, i anledning af
polisbetjeningens frågor, att Pettersson
hade vid nyssnämnde tillfälle på Värds-
huset, haft med sig en Betjent, Lars
Andersson, hvilken hade med Berns:
underhållit ett lifligt samtal en stund
då Petterson var bortgången ifrån
Värdshuset. Af sådane anledningar
kallades både Petterson och Andersson.
till förhör i Kongl. Polis-Kmmaren.
Anderson bekände der, att han, som
en längre tid varit med Petterson,
hade samma qväll då brottet skedde,
varit af denne ombedd att på Värds-
huset hålla Berns sällskap under det
den andre ville verkställa tillgreppet.
En Skomakare, hos hvilken Petters-
son brukat beställa sina skodon, och
som vid förfärdigandet deraf brukade
en särskild träform, uppkallades äfven,
och igenkände spåret på stolen, som
fanns fullkomligt passa till den medförda
formen. Han lemnade äfven den upp-
lysning, att Pettersson, å en dag,
som vid närmare jemförelse af tiden
befanns hafva varit kort efter stölden,
beställt af honom ett par nya stöflor,
med tillsägelse att lästen borde ändras.
Pettersson nekade med köld till allt
och röjde i sina svar ett orubbadt lugn.
Kongl. Polis-Kammaren fann emedler-
tid ej tillräckliga skäl till Petterssons
häktande, men remitterade målet till
Norra förstadens Västra Kämmers- Rätt,
der ransakning derom oförtöfvadt be-
gyntes.
Man lät nu anställa visitation i
Petterssons hem, och fann der en
Bröstnål, som igenkändes såsom en af
de bortkomna sakerna; och sedan den-
na nya anledning tillkommit blef Pet-
tersson arresterad. Ransakningen fort-
sattes derefter med den största nog-.
granhet, hvarunder Pettersson nästan
ständigt röjde mycken redighet i sina
uppgifter och fullkomlig köld i sina
alltjemt nekande svar. Någon full be-
visning till hans fällande kunde emed-
lertid ej tillvägabringas. — Likväl fäl-
des Andersson för det han bekant sig
hafva afvetat men ej upptäckt att
stölden skulle ske, att böta det stul-
nas 3 dubbla värde.
Andersson och Berns klagade båda
öfver detta beslut. — Svea Hof-Rätt
frikände äfven Andersson, på den
grund att Hof-Rätten icke ansåg till-!
räckligt upplyst att han hade för-
ut afvetat det stöld skulle ske,