rad 2 EEE BILA MA MAR 102 AA Vi had Sw SR P6 SVE f. d. AuktionsVaktmästaren Johan Petter Pettersson, med hvilken Berns samma qväll hade på ett Värdshus varit i sällskap. Berns upplyste nu, i anledning af polisbetjeningens frågor, att Pettersson hade vid nyssnämnde tillfälle på Värdshuset, haft med sig en Betjent, Lars Andersson, hvilken hade med Berns: underhållit ett lifligt samtal en stund då Petterson var bortgången ifrån Värdshuset. Af sådane anledningar kallades både Petterson och Andersson. till förhör i Kongl. Polis-Kmmaren. Anderson bekände der, att han, som en längre tid varit med Petterson, hade samma qväll då brottet skedde, varit af denne ombedd att på Värdshuset hålla Berns sällskap under det den andre ville verkställa tillgreppet. En Skomakare, hos hvilken Pettersson brukat beställa sina skodon, och som vid förfärdigandet deraf brukade en särskild träform, uppkallades äfven, och igenkände spåret på stolen, som fanns fullkomligt passa till den medförda formen. Han lemnade äfven den upplysning, att Pettersson, å en dag, som vid närmare jemförelse af tiden befanns hafva varit kort efter stölden, beställt af honom ett par nya stöflor, med tillsägelse att lästen borde ändras. Pettersson nekade med köld till allt och röjde i sina svar ett orubbadt lugn. Kongl. Polis-Kammaren fann emedlertid ej tillräckliga skäl till Petterssons häktande, men remitterade målet till Norra förstadens Västra KämmersRätt, der ransakning derom oförtöfvadt begyntes. Man lät nu anställa visitation i Petterssons hem, och fann der en Bröstnål, som igenkändes såsom en af de bortkomna sakerna; och sedan denna nya anledning tillkommit blef Pettersson arresterad. Ransakningen fortsattes derefter med den största nog-. granhet, hvarunder Pettersson nästan ständigt röjde mycken redighet i sina uppgifter och fullkomlig köld i sina alltjemt nekande svar. Någon full bevisning till hans fällande kunde emedlertid ej tillvägabringas. — Likväl fäldes Andersson för det han bekant sig hafva afvetat men ej upptäckt att stölden skulle ske, att böta det stulnas 3 dubbla värde. Andersson och Berns klagade båda öfver detta beslut. — Svea Hof-Rätt frikände äfven Andersson, på den grund att Hof-Rätten icke ansåg till-! räckligt upplyst att han hade förut afvetat det stöld skulle ske,