ständigheter och situationer. Men man får icke dersöka detta starkt dramatiska uttryck, som hörer till en lefvande uppfattning och trogen skildring af menniskohjertats passioner. Den sublima gåfvan af en skapande inbillningskraft och en djupt tänkande skarpsinnighet, dessa egenskaper af första ordningen, f fattades Madame de Genlis fullkomligt. Hon lefde helt och hållet i den stora verlden, intagen af dess idger och fördomar, och hemtade der alla de färgor hvaraf hon betjenade sig för sin pensel. Hon förstod att uppfatta dess löjliga sida, ock med fin urskiljning iakttaga nuanserna deraf. Men utom convenansernas krets har hon icke förstått att uppfatta eller skildra någonting med sanning, och hon synes aldrig hafva ransakat de menskligaspassionerna annorlunda, än tvärt igenom den broderade drägten i Ludvig d. XV:s Hof, eller betraktat naturens skådespel närmare än igenom fönsterrutorna i paviljongen i Belle Chasse. Hennes vanmakt och svaghet visa sig framför allt uti hennes så kallade historiska romaner, der förflutnä tidehvarf ständigt återkomma under det tidehvarfs ske eppnader och språk, uti hvilket hon lefde.