Hvad vill du göra då?a ROGNVALD. Då vill jag segla Till Vallands kust och der min sorg förskingra. Ock du, Eyvinder, skall få följa med, EYTVINDER. Nej, ädle prins! Jag vill ej följa dig, I dessa tomma salar vill jag dröja, En enslig vålnad lik, som ej kan lemna De kära ställen, der han fordom gick, I lifvets fullbet blomstrande och lycklig Hör vill jag gå och minnas fordna tider, CGch rmåcsgen gång i qvällens tysta stund, Då vinden suckar i den dunkla eken, Ock månens sken försilfrar hafvets våg, Jag sitta vill uppå de trognas graf Och ur min harpa locka dystra toner. Och, om en främling lyssnar på min. sång Ock kommer dit—då vill jag säga honom, Hvad Signe var. — Snart blir jag sjelf ett stoft; Snart rör min hand ej mer vid harpans strängar, Scart, kanske snart, fins utaf denna borg B ott några mossbelupna murar qvar,: Som vittna om dess fordna härlighet Men, prins! så länge Nordens fjällar stå, Ock Freja tänder, uti ögon blå, Sin ljufva eid, skall minnet ej försvinna Af Hagbard ock hans trogna älskarinna! (Rognvald, Eyvinder, Skofte ock käm: parne bortgå med långsamma steg. Tärnorna stadna kring liket.y De hufvudsaliga felen, som Her: Roos begått, bestå sålunda i en imisslyckad, gräsligt uttänjd composition, och en affecterad grofhet i lämparnas språk. Dessutom äro karaktererna föga upphöjda och matt underhållna. ftir RA her trott det nordiska bjel