Hvad vill du göra då?a
ROGNVALD.
Då vill jag segla
Till Vallands kust och der min sorg
förskingra.
Ock du, Eyvinder, skall få följa med,
EYTVINDER.
Nej, ädle prins! Jag vill ej följa dig,
I dessa tomma salar vill jag dröja,
En enslig vålnad lik, som ej kan lemna
De kära ställen, der han fordom gick,
I lifvets fullbet blomstrande och lycklig
Hör vill jag gå och minnas fordna
tider,
CGch rmåcsgen gång i qvällens tysta
stund,
Då vinden suckar i den dunkla eken,
Ock månens sken försilfrar hafvets våg,
Jag sitta vill uppå de trognas graf
Och ur min harpa locka dystra toner.
Och, om en främling lyssnar på min.
sång
Ock kommer dit—då vill jag säga
honom,
Hvad Signe var. — Snart blir jag sjelf
ett stoft;
Snart rör min hand ej mer vid har-
pans strängar,
Scart, kanske snart, fins utaf denna
borg
B ott några mossbelupna murar qvar,:
Som vittna om dess fordna härlighet
Men, prins! så länge Nordens fjällar
stå,
Ock Freja tänder, uti ögon blå,
Sin ljufva eid, skall minnet ej för-
svinna
Af Hagbard ock hans trogna älskarinna!
(Rognvald, Eyvinder, Skofte ock käm:
parne bortgå med långsamma steg.
Tärnorna stadna kring liket.y
De hufvudsaliga felen, som Her:
Roos begått, bestå sålunda i en imiss-
lyckad, gräsligt uttänjd composition,
och en affecterad grofhet i lämparnas
språk. Dessutom äro karaktererna fö-
ga upphöjda och matt underhållna.
ftir RA her trott det nordiska bjel-