, -— vet: Din sköna brud, Kung Sigars bulda dotter, Som nu der borta ligger kall och stum, Har dödat sig af kärlek till en annan. Hon älskade Prins Hagbard, Denne Prins Har hela vintren gästat i vår borg Och dröjde här, fast vårens milda sol Bjöd honom ut på bafvets rymd igen Frejas ljufva rosenkedjor fången. I denna matt han oförmodadt greps Och mördades på Konungens befallning. Men Kungadottern öfverlefde ej Den älskade — hon ville ej bli din. ROCNVALD Hvar är Prins Hagbards graf? TuHOoRA. Uti en lund, Vid hafvets strand, den ädle hjelten slumrar, ( skuggan af en hundraårig ek. ROoGNVALD. Der skall också hans trogna brud få hvila. Uvad lifvet skiljer, död och graf förenar. Till bröloppsdag var denna dag bestämd — En brudsäng måste redas till — men J, Som skulle spela på min brölloppsdag. Gån härifrån! Omkring den huldas grift Bör endast saknadens och sorgens suck Och vindens sus och böljans klagan höras. Se, huru skön hon liggeri sitt blod. En lilja, bruten på en morgonstund, (Han träder fram till liket och kastar sin purpurmantel deröfver). Och du, Eyvinder! stäm din gyldne harpa Och sjung en sång, en djup, en sorglig sång.