TILL Gru, Allena stod jag på en naken klippa Och diktens haf låg framför mina fötter, En solklar himmel lyste öfver mig. På hafvet såg jag stolta kungsskepp gunga Med fulla segel och med rika vimplar. På himlen såg jag evighetens stjernor Som diamanter blixtra för mitt öga, Som minnes-lampor lysa för min själ. Och längtan, ack! hvar tankes dolda drif-hbjul, Hvar önsknings tvillingsbror, fick lif hos mig, Och bort mot fjerran, mot dess gyllne öar Stod all min håg. Der himmelen och hafven I lågor sjönko till hvarandras famn, Hit ville jag med hvarje bölja fly. Snart sto djag äfven på ett mastadt skepp. Men vågen var min berre. Som en boll Jag vräktes uppåt och jag vräktes neråt Emellan höjd och djup en rastlös färd. Då syntes du. På spegeldäcket af Din gyldne drake stod du med din lyxa: Lätt sköt den fram, och tvenne breda vingar Af silfverperlor, skiftande och ljusa, Utsköto ifrån fören. Seglen svällde, Och rosig vimpel pekade not Öster: