TILL Gru,
Allena stod jag på en naken klippa
Och diktens haf låg framför mina
fötter,
En solklar himmel lyste öfver mig.
På hafvet såg jag stolta kungsskepp
gunga
Med fulla segel och med rika vimplar.
På himlen såg jag evighetens stjernor
Som diamanter blixtra för mitt öga,
Som minnes-lampor lysa för min själ.
Och längtan, ack! hvar tankes dolda
drif-hbjul,
Hvar önsknings tvillingsbror, fick lif
hos mig,
Och bort mot fjerran, mot dess gyllne
öar
Stod all min håg. Der himmelen och
hafven
I lågor sjönko till hvarandras famn,
Hit ville jag med hvarje bölja fly.
Snart sto djag äfven på ett mastadt
skepp.
Men vågen var min berre. Som en boll
Jag vräktes uppåt och jag vräktes neråt
Emellan höjd och djup en rastlös färd.
Då syntes du. På spegeldäcket af
Din gyldne drake stod du med din lyxa:
Lätt sköt den fram, och tvenne breda
vingar
Af silfverperlor, skiftande och ljusa,
Utsköto ifrån fören. Seglen svällde,
Och rosig vimpel pekade not Öster: