SS RF
chartan, om Bonaparte, kejsartidens
och republikens segrarj och vapen-
bragder.
— Ja! det är afskyvärdt. Man
får låf ätt hindra all gemenskap mel-
lan borgarne och soldaten. En Fransk
krigare bör icke tänka på annat än
Gud och sin kung.
Deremot finnas många, som lä-
sa de liberala bladen, och till och
med sjelfve prenumererat på dem.
— Barmhertige Gud! — och man
fusillerar dem icke?
De sälla sig till hvarandra i öf-
ningssalen, gå turvis till caffehusen
och återkomma med berättelse om
hvad de läst.
Kardinalen lät höra ett utrop af
harm, klagade vidlyftigt öfver så upp-
rovisk sinnesstämning, och tillade; Ni
skall i morgon lemna mig förteckning
på cheferne för de kompanier, som ä-
ro mest angripne utaf denna kräftska-
da; de skola röna prompt rättvisa. Min
herre! allt vore förloradt om konun-
gen icke skulle kunna lita på sina
troppar.
Jag upprepar ännu en gång,
Ers s Eminens, att regementerne skola
göra sin skyldighet; men emellertid
vore det en förfärlig ytterlighet, att
nödgas gifva eld på folket.
Ack! min herre, man skall en-
dast skjuta på packet; det förenar sig
säkert ingen adelsman med dessa ban-
diter,
— Det kunde vara ovisst Mon-
seigneur ; adeln räknar ibland sig mån-
ga politiska fritänkare, som lätt kun-
na kasta sig på folkets sida.
ee Nå ja! då afsäga de sig sitt a-
ådelskap, det är allt; de göra sig till
slafvar , och må fördenskull be-
handlas som sådana. — Men, jag
går nu till konungen; dröj Ni qvar,
ty Dauphin vill tala vid Er.
Kardinalen aflägsnade sig; officern
stannade qvar och syntes försänkt i
djupt begrundande. Efter en qvart
kom Dauphin, följd af två andra per-
soner; efter några likgiltiga ord yt-
trade prinsen:
-— Framför allt ingen tvekan; man
har r förberedt allt; man får icke hvar-
ken gå tillbaka eller dröja, under fö-
revändning att afvakta nya förhåll-
ningsordres. Man skall gilla det stvän-
gaste förfarande; min far och jag haf-
va beslutit att låta alla följder af
denna sak stanna på oss, ech förrän
att vi skulle gifva vika för motpar-
tiet, skulle vi stiga till häst och visst
icke öfvergilva fäderneslandet 1; och en-
dast öfver våra lik skola jakobinerne