I December manad samma ar klandrades detta förordnande, genom stämning å Grefve Herrmansson till Skinnskattebergs Härads-Rätt, af Bröderne Öfver-Jäg mästaren Hoffberg samt Grossbandlaren Ch. Hoffberg, dels å egna vägnar och dels på .grund af fullmagt af deras Morbroder Häradshöfdingen Carl Dahl, hvilken är den närmaste manliga afkomlingen af framlidne rukspatronen Lars Dahl på Prästhyltan, : I Bröderne Hoffbergs påstående instämde snart en talrik mängd andra altkomlingar af Lars Dabl. Dessa Pretendenter yrkade, att BRamsell Dahlssons nyssberörde Förordnande skulle anses ogiltigt; och sådant hufvudsakligen at två skäl, neral. DD emedan Ramsell Dahlsson skall hafva afvikit från Fideicommiss-bretvets mening, då han vid ulnämnandet af sin successor, föredrog en ogift gvinna af sin sidoslägt, oaktadt skicklige män funnos i samma skyldskapslag. Hans testamente skulle således, såsom grundadt på eu villfarelse, vara ogiltigt. 2) emedan Ramsell Dahlsson i lifstiden mindre skickligt skall förvaltat egendomarne, samt gätt i horgen, och åtagit sig kurateler med mera sådant, hvarmedelst Bruken skola råkat i vanmagt — eit förhållande, hvarigenom enligt Fideicommiss-brefvet 7 Y. Fideicommissarien. förverkar? all der rätt och förmån som samma stiftelse honom tillagt. Det klandrade förordnandet skulle alltså, enligt denna grund, vara ogiltigt, såsom upprättadt af en person , hvilken hade förverkat all sin rätt, både den att besitta Fideicommisset och den att utnämna efterträdare ändamålet med dessa stämningar är, såsom man ser, af helt och hället negativ natur, då de endast gå ut på att Grefve Hermansson icke skall besitta godsen, men ingen af käranderne,såsom vid vanligt testaments-klander, yrkat positiv besittningsrätt för sig sjelf. Man finner således pretendenternas mening vara, att Fideicommisset endast skall förklaras ledigt, och K. BergsCollegium derefter, enligt den ofvannämnda G6:te punkten utnämna någon behörig person till Fideicommissarie. Emot de af pretendenterne anförda stämnings-grunderne, hvilka de i vid-. lyftiga a anföranden sökt utveckla och göra gällande, har man på Grefve von Hermanssons sida hufvudsakligen invändt, hvad dem sednare stämningsgrunden beträffar: Att BRamsell Dahlssons utnämnda sy ster väl icke haft sjelfskrifven rått SR VN RE . ee ft 1? AR LL