I December manad samma ar klan-
drades detta förordnande, genom stäm-
ning å Grefve Herrmansson till Skinn-
skattebergs Härads-Rätt, af Bröderne
Öfver-Jäg mästaren Hoffberg samt Gross-
bandlaren Ch. Hoffberg, dels å egna
vägnar och dels på .grund af fullmagt
af deras Morbroder Häradshöfdingen
Carl Dahl, hvilken är den närmaste
manliga afkomlingen af framlidne
rukspatronen Lars Dahl på Präst-
hyltan, :
I Bröderne Hoffbergs påstående in-
stämde snart en talrik mängd andra alt-
komlingar af Lars Dabl. Dessa Pre-
tendenter yrkade, att BRamsell Dahls-
sons nyssberörde Förordnande skulle
anses ogiltigt; och sådant hufvudsak-
ligen at två skäl, neral.
DD emedan Ramsell Dahlsson skall
hafva afvikit från Fideicommiss-bret-
vets mening, då han vid ulnämnan-
det af sin successor, föredrog en ogift
gvinna af sin sidoslägt, oaktadt skicklige
män funnos i samma skyldskaps- lag.
Hans testamente skulle således, såsom
grundadt på eu villfarelse, vara ogil-
tigt.
2) emedan Ramsell Dahlsson i lifs-
tiden mindre skickligt skall förvaltat
egendomarne, samt gätt i horgen, och
åtagit sig kurateler med mera sådant,
hvarmedelst Bruken skola råkat i van-
magt — eit förhållande, hvarigenom
enligt Fideicommiss-brefvet 7 Y. Fi-
deicommissarien. förverkar? all der
rätt och förmån som samma stiftelse
honom tillagt. Det klandrade förord-
nandet skulle alltså, enligt denna grund,
vara ogiltigt, såsom upprättadt af en
person , hvilken hade förverkat all sin
rätt, både den att besitta Fideicom-
misset och den att utnämna efterträ-
dare
ändamålet med dessa stämningar är,
såsom man ser, af helt och hället ne-
gativ natur, då de endast gå ut på
att Grefve Hermansson icke skall be-
sitta godsen, men ingen af käranderne,så-
som vid vanligt testaments-klander, yr-
kat positiv besittningsrätt för sig sjelf.
Man finner således pretendenternas me-
ning vara, att Fideicommisset endast
skall förklaras ledigt, och K. Bergs-
Collegium derefter, enligt den ofvan-
nämnda G6:te punkten utnämna någon
behörig person till Fideicommissarie.
Emot de af pretendenterne anförda
stämnings-grunderne, hvilka de i vid-.
lyftiga a anföranden sökt utveckla och
göra gällande, har man på Grefve von
Hermanssons sida hufvudsakligen in-
vändt, hvad dem sednare stämnings-
grunden beträffar: -
Att BRamsell Dahlssons utnämnda sy
ster väl icke haft sjelfskrifven rått
SR VN RE . ee ft 1? AR LL