SKkA SKUILStAi are 0. 50 Veg Od SYNTS LYT värr den tid uaflägsen då man torde kanna hoppas ett grundligt resuliat. Vi villja icke förmoda att man tänker framkomma med något omo:-et och ofulländadt, samt således söka bota det dåliga och bristfälliga med näågot sämre och felaktigare. En så gammal, vidunderlig byggnad, som vårt beskattnings-sy stem ke im icke, med fördel och vinst för det helas styrka och inre hållning, ändras partielt: ty rifver man undan ett eller annat af dess stöd, rubbar dess grund utan att förnya alltsammans, så kunde lätt nog hela herrligheten sammanstörta. Vi förmoda att meningen måtte vara, det Comitterade endast skola leda de arbeten, som böra föregå och bereda reformen i vårt beskattningsväsende: att de således torde äga eller få rättigheten att tillkalla arbetande Ledamöter, höra authoriteter ) och personer, på sätt som i dylika fall sker 1 England och andra Länder. Vi hafva i detta afseende äfven hört, att Comittegen skulle såsom ett slags factotum komma att begagva Hr Kammarherren Bernhard BRosenblads biträde, Men en hvar som arhetat tillsammans med Herr Rosenblad i Banko-Utskottet, kan icke annat än be Gud bevara Comitten härifrån. Herr Roserblad bar läst mycket, och äger ett af de förträfflig saste minnen vi känna, 1 förening med mycken lätthet att tala; men deremot saknar Herr Rosenblad helt och hållet hväd man kallar yraktiskt sinne, och denna mognad, utan hvilken det största kunskapsförråd endast kan liknas vid böckernas innehåll i en nedrawmlad bokhylla, Det skulle vara Red. högst angenämt att blifva vederlagd 1 någon af föregående anmärkningar, uti hvilka vi finna en grund till den farhåga, att hela anstalten torde vara beräknad mera på sken än verklighet. fallt fall skulle utan tvifvel atlnsnbeten anse med tacksamhet, om Styrelsens åsigter oct plan Ii frågan vunne publicitet, Vi sluta dessa betraktelser med, att på det högsta beklaga det vår Styrelse icke, eller högst sällan, I vegagnar någon Örgan att allmängöra sina tan! kar att yttra sig i ämnen af högre vist och interesse för allmänheten. Red. bar för mycken agtning för Styrelsen att tro någon af de Tidningar som vanligen anses utkomma under dess anspicier, ver kligen uttrycka dess tänkesätt oc ch dsigter. — Vi förbigå exemplet. af de Frankrikes och Englands Tidningar som, förande Regeringens