-—A MM RR hut AASE AAA LIL Lv AL. AR JAA LÄVÄJLJ AA utveckla sig, om en af hufvud-orgamerne för dess näring förtvinar. Må man icke söka anledningen i bristande natur-förmåner, ett hårdt climat o s. v. Icke få länder finnas, som, i dessa afseenden vårt underlägsne, vida öfverträffa detta i verkligt välstånd och kommit derhän genom en lika ändamålsenlig som kraftig förvaltning. Vi nämna exempelvis Preussen och erinra dervid om Fredrik den Stores ryktbara tanka, att Sverige måtte vara det rikaste Land å jorden, som kunnat så länge bestå fastän det i sekler arbetat på sin förstöring. Om han kunde resa sitt hulvud ur grafven, månne han nu för tiden skulle hafva orsak att mycket ändra sitt omdöme? Hvarje rättvis bör dock icke ensomt tillräkna Sveriges Styrelse detta olyckliga förhållande. Bristande drift och omtanka hos de Styrande och de Styrda ha beklagligen i vexel-verkan bragt oss till vår närvarande ståndpunkt. Det är väl att man börjar med allvar se sig omkring och vara betänkt på medlen att åter fortsälta landets ursprungliga, fast slumrande lifskrafter i ny ac h lefvande verksamhet. Alla instämma sålunda deruti att ett af dessa hufvudmedel till Landets förkofran är skatternas minskning, jemkning och rättvisare fördelning. Det steg Regeringen ändteligen vidtagit mot detta mål synes också derföre vara det vigtigaste vi kunna påminna oss, och Red. önskar uppriktigt att det tillämnade företaget måtte beträdas med kraftig vilja, samt fullföljas med klar urskiljning och rastlös ihärdighet, såsom det enda vilkoret för dess framgång, Allmänna uppmärksamheten bör vid ett sådant förhållande icke kunna urvaktlåta, att fästa mer än vanlig vigt vid valet af de män som fått det omfattande och ansvarsfulla uppdraget, och man frågar sig med skäl om detta val ger något verkligt hopp att det svåra problemet kommer att lösas till det allmännas nytta. Om vi icke misstagit oss 1 vår förut: sältning om sjelfva uppdr: agets vigt och omfattning, så lärer deraf bl ifva en klar följd, i första rummet att de valde personerna böra vara sin sak fullkomliot vuxne, och i det andra, att del till sitt arbete må äga att använda, ie-) ke blott tiden för Comitttfens sammanträden, utan den sinnesledighet som tarfvas för att genom ett noggrannt studium af alla detaljer skapa sig en sielfständie Aciot Af ämnet. ach hvil