-—A MM RR hut AASE AAA LIL Lv AL. AR JAA LÄVÄJLJ AA
utveckla sig, om en af hufvud-orga-
merne för dess näring förtvinar.
Må man icke söka anledningen i
bristande natur-förmåner, ett hårdt
climat o s. v. Icke få länder finnas,
som, i dessa afseenden vårt under-
lägsne, vida öfverträffa detta i verk-
ligt välstånd och kommit derhän ge-
nom en lika ändamålsenlig som kraf-
tig förvaltning. Vi nämna exempelvis
Preussen och erinra dervid om Fred-
rik den Stores ryktbara tanka, att
Sverige måtte vara det rikaste Land
å jorden, som kunnat så länge bestå
fastän det i sekler arbetat på sin för-
störing. Om han kunde resa sitt hul-
vud ur grafven, månne han nu för
tiden skulle hafva orsak att mycket
ändra sitt omdöme?
Hvarje rättvis bör dock icke en-
somt tillräkna Sveriges Styrelse detta
olyckliga förhållande. Bristande drift
och omtanka hos de Styrande och de
Styrda ha beklagligen i vexel-verkan
bragt oss till vår närvarande stånd-
punkt.
Det är väl att man börjar med all-
var se sig omkring och vara betänkt
på medlen att åter fortsälta landets
ursprungliga, fast slumrande lifskraf-
ter i ny ac h lefvande verksamhet.
Alla instämma sålunda deruti att ett
af dessa hufvudmedel till Landets för-
kofran är skatternas minskning, jemk-
ning och rättvisare fördelning. Det steg
Regeringen ändteligen vidtagit mot detta
mål synes också derföre vara det vig-
tigaste vi kunna påminna oss, och
Red. önskar uppriktigt att det till-
ämnade företaget måtte beträdas med
kraftig vilja, samt fullföljas med klar
urskiljning och rastlös ihärdighet, så-
som det enda vilkoret för dess fram-
gång, Allmänna uppmärksamheten bör
vid ett sådant förhållande icke kunna
urvaktlåta, att fästa mer än vanlig
vigt vid valet af de män som fått
det omfattande och ansvarsfulla upp-
draget, och man frågar sig med skäl
om detta val ger något verkligt hopp
att det svåra problemet kommer att
lösas till det allmännas nytta.
Om vi icke misstagit oss 1 vår för-
ut: sältning om sjelfva uppdr: agets vigt
och omfattning, så lärer deraf bl ifva
en klar följd, i första rummet att de
valde personerna böra vara sin sak full-
komliot vuxne, och i det andra, att del
till sitt arbete må äga att använda, ie-)
ke blott tiden för Comitttfens samman-
träden, utan den sinnesledighet som
tarfvas för att genom ett noggrannt
studium af alla detaljer skapa sig en
sielfständie Aciot Af ämnet. ach hvil-