SKkA SKUILStAi are 0. 50 Veg Od SYNTS LYT
värr den tid uaflägsen då man torde
kanna hoppas ett grundligt resuliat.
Vi villja icke förmoda att man tän-
ker framkomma med något omo:-et
och ofulländadt, samt således söka bo-
ta det dåliga och bristfälliga med näå-
got sämre och felaktigare. En så
gammal, vidunderlig byggnad, som
vårt beskattnings-sy stem ke im icke, med
fördel och vinst för det helas styrka
och inre hållning, ändras partielt: ty
rifver man undan ett eller annat af
dess stöd, rubbar dess grund utan att
förnya alltsammans, så kunde lätt nog
hela herrligheten sammanstörta.
Vi förmoda att meningen måtte va-
ra, det Comitterade endast skola leda
de arbeten, som böra föregå och be-
reda reformen i vårt beskattningsvä-
sende: att de således torde äga eller
få rättigheten att tillkalla arbetande
Ledamöter, höra authoriteter ) och
personer, på sätt som i dylika fall sker
1 England och andra Länder. Vi haf-
va i detta afseende äfven hört, att
Comittegen skulle såsom ett slags fac-
totum komma att begagva Hr Kam-
marherren Bernhard BRosenblads biträ-
de, Men en hvar som arhetat till-
sammans med Herr Rosenblad i Ban-
ko-Utskottet, kan icke annat än be
Gud bevara Comitten härifrån. Herr
Roserblad bar läst mycket, och äger
ett af de förträfflig saste minnen vi kän-
na, 1 förening med mycken lätthet att
tala; men deremot saknar Herr Rosen-
blad helt och hållet hväd man kallar
yraktiskt sinne, och denna mognad,
utan hvilken det största kunskapsför-
råd endast kan liknas vid böckernas
innehåll i en nedrawmlad bokhylla,
Det skulle vara Red. högst ange-
nämt att blifva vederlagd 1 någon af
föregående anmärkningar, uti hvilka
vi finna en grund till den farhåga,
att hela anstalten torde vara beräknad
mera på sken än verklighet. fallt fall
skulle utan tvifvel atlnsnbeten anse
med tacksamhet, om Styrelsens åsigter
oct plan Ii frågan vunne publicitet,
Vi sluta dessa betraktelser med, att på
det högsta beklaga det vår Styrelse
icke, eller högst sällan, I vegagnar någon
Örgan att allmängöra sina tan! kar att
yttra sig i ämnen af högre vist och
interesse för allmänheten. Red. bar
för mycken agtning för Styrelsen att
tro någon af de Tidningar som van-
ligen anses utkomma under dess an-
spicier, ver kligen uttrycka dess tänke-
sätt oc ch dsigter. — Vi förbigå exemp-
let. af de Frankrikes och Englands
Tidningar som, förande Regeringens