höet RE RAR ON AV EI LA IIUAR ATV ARA hr tv
uttrycker sig) upptäckte detta Uni-
versal-geni, och Styrelsen tycks med
ifver Da omfattat tillfället att ut-
märka, begagna och med nådehety-
gelser hugna den sällsynta förtjensten.
Då Kammar- Collegium reorganisera-
des, blef Hr Kammar-Rådet der Leda-
mot och erhöll ett serskildt arfvode utötf-
ver lönen, ungefärl. motsvarande 3 de-
lar af dennas belopp och dessutom cen
icke obetydlig Sinecure såsom Dirce-
teur vid Nummer-Lotteriet. Men, o-
aktadt vi tro att man med skäl til-
lagt Hr Cassel reputationen för hvad
man kallar ett godt hufvud och en
lätt arbets- förmåga, hvilka naturligt-
vis af så- många gracer måste kraftigt
uppeldas, så är likväl om honom des
allmänna tankan att denna förmåga
mest låter använda sig till hyad man
kallar couranta mål, hvari han såsom
Lands-Secreterare utmärkt sig, men
att han deremot helt och hållet sak-
nar den grundlighet, och framför allt
det tålamod som erfordras då frågan
icke blott är att framkasta ett projekt,
utan om det kanske vidlyftigaste av-
bete, som ännu inom förvaltningen
varit påtänkt. För vår ringa del un-
dra vi mycket huru Herr GC. utan le-
dighet från sin tjenst och öfriga hbe-
fattningar skall kunna fullgöra de ste-
ra anspråk på bidrag till Comitcens ar-
beten, som med skäl kunna göras på
en Ledamot af det verk hvilket for-
dom hufvudsakligen handlagt beskatt-
nings-frågor. Sc.
Hvar ech en som aktar det redbara
värdet, den enkla, okonstlade, verk-
samma förtjensten, skall med sann till-
fredsställelse till Comitten räkna dess
från Stats-Contoiret tillsatte Ledamot.
AT en så bepröfvad och mångsidigt ut-
bildad Embetsmanna- -skicklighet borde
man göra sig stora förhoppningar! —
och wvi frukta blott ått de många och
trägna göromål, som åligga en Stats-
Commissaric, svårligen medgilva egnan-
det af mycken tid och möda åt ifråga-
varande uppdrag.
Hara således denna Comitte, sam-
mansatt af Kinbetsmän med egna an-
svarsfalla och maktpåliggande hefatt-
ningar, som måste upptaga större de-
len af deras tid, skall kunna uppfyl-
la hvad man af denua anstalt hade
skäl att fordra och vänta, är för den
oinvigde svårt alt begripa. Om tan-
ken t. ex. biott föster sig vid det haf
al tryckta och otryc kta. skrifter, livar-
at Cowmitterade böra äga och taga kön-
edom, trån Botin och Nyström om
Sv enska hemman, jemte alla hithöran-
da Författiinsar. till de sista Femaårs-