ad NAF
pare,
från
ri-la-
att å
vorit-
.e på-
(t att
bög-
dygd
ycket
t in-
enska
a til-
nem-
nu ett
lje af
sstäl-
visto-
våra
ruset.
pläg-
ar vil-
nyk-
haf-
stone
rr be-
amaåa-
lenna
utin-
fver-
och
kulle
ex. H.
latio-
, all
;s de
ordet
jann-
ock i
tonen
verk,
lenna
nyt-
der-
tadga
, tro
inhet
na det
vilka
och
visst
2 Om-
slru
iot e-
I an-
a be-
vilket
il de
erna,
sök ta
s-sätt
aAlld VÄLSKOT 1 Ialllliskalls KIOPpPP., Ult-
om Urinet, och gjör alla fibrer eller
trådar i kroppen hårdare och mera
spröde, samt bevarar alla djurs delar,
som i henne inläggas, ifrån förrott-
nelse. Sådant är rent Brännnevin, som
kallas Alcohol, men då denne är Bå-
got vatnblandad, kallas den spiritus
vini eller frumenti, och Brännvin. Et
rent Brännevin är alltså et stark för-
gift för menniskans kropp; ty det co-
agulerar vätskorne eller giör dem se-
ga, och alia kiött-trådar styfva och
skiöra i kroppen. Således förorsakar
det alltid förstoppningar i alla men-
niskans inälfvor. Men då denna flyg-
tige ånga til några droppar blandas
med vatn och intages, så retar det
alla de finaste nerver, spänner dem,
och uppmuntrar kroppen; tages några
droppar mera, hettar det kroppen; änn
mera, giör det en yr och galen; än-
nu mera, förskjämmer det hela kroppen
och dödar.
Här-af ser man, at det kommer
mycket an på dosis eller myckenheten
och starkleken af Brännvinet; hvar-
efter det uppmuntrar, styrker sinnet,
giör en glad, skämtsam, öppenhjertad,
tåpig, läspande, narraktig, raglande,
sömn!g, död. Hvarföre ock visse Na-
tioner intet våga at tagasig stora su-
par, utan smålta på glaset; våga ej
eller at supa det på tom maga, eller
at släppa det (såsom de kallat) in på
hjert-blodet. — Däremot andre hafva
för manär, at på karla-sätt taga kron-
supar, på fastande maga, eller för gö-
ken. Desse betänka intet, att Bränn-
vinet, såsom sades, coagulerar och
löpnar alla vätskor 1 kroppen, (fast
än sjelfva saliven eller vätskan i mun-
nen blir där såsom et tort mjöl,) och
giör polyper eller blod-lefver vid hjer-
tat, som aldrig uplöses, utan förer
dem genom hetziga febrer, gålsot, och
ratnsot, hufvudstupa i grafven. Där-
emot de, som läppia dagligen sitt fin-
keljokom, väl lefva länge; men få en
bräcklig ålderdom, med darrande lem-
mar, och förnötta sinnen, som slun-
deligen komma i olag och vela stad-
na, om de ej updragas med morgon-
supen, förmiddags-supen, appetits-su-
pen, mat-supen, eftermiddags-supen,
afton-supen, och qvälls-supen, — Ty
det är med sådane spiritueuse saker
och våra spände nerver, nästan som
regn och tacklen på et skiepp. Tack-
len stå spände; och då regn kommer,
spännas de änn mera, at de nästan
må springa; men så snart vätskan är
ut-torkad, blifva tacklen långt slappare
än de först voro, så at master och
sHAplL Kan Sätta SlasSet tif oRunnen, a
icke det utspilles; men så snart han
fådt sig et par supar, då tacklen i
hans kropp blifva utspände, blir han
fast, munter, eftertänksam, nögd, och
och på sitt sätt frisk, in til des den-
ne vätskan förflugit; då ban åter må-
ste gripa til sin panacde eller hiert-
styrkning, och på det viset slarga sin
tid fram.
Härutaf ses nu, hvad för bärkg
dryck Brännvin är, och at man intet
bör narras med starka Medicamenter
för mycket, så at där-af blir en va-
na. Mången ärlig bustru har så län-
ge tagit en kinder-balsam, at hon
där igenom råkat i denna Brännvins-
sot. Mången har tänkt, genom detta
medel att fördrifva illak luft, och
sporrhugga magen til appetit, at prx-
servera magen för colique och ref,
at smälta maten väl, at fördrifva sorg,
ängslan, förtret, bekymmer, värk, med
mera vedervärdigheter, och därigenom
stadnat i Brännvins-sjukan, som ingen
Doctor med hela Apotheken kun-
nat hielpa. Mången tänker, at ef-
ter säden är det hälsosammaste til
spis och föda, så skall ock Brännvinet,
som är själen, essencen och quintes-
sencen af all säd, vara det helsosam-
maste. Jag vill ock medgifva, atspi-
ritueuse saker, då de rätt brukas,
giöra det som intet annat ting giör,
nämligen upmuntra Lif och sinnen;
Men så ädle som desse äro, så var-
samt måste de ock handteras. Ty
all vana är farlig, och allt förmye-
ket är skadeligit; men ingenting me-
ra, än det aldraädlaste. Man vet väl,
at andra Nationer i verlden hafva
uptänkt några sådane spiritueuse sa-
ker, såsom vin, öhl, miöd, datura,
bangue, sorbett, cosmos, pisang, bett-
le, opium, tobak, med mera, genom
hvilka de fördrifva bry, fruktan och
vedervärdigheter; så at, när de här-
af fått någon dosis, förakta de allt
som är dem emot, och tro sig vara
de aldrasällaste. Men så är ock sä-
kert, at ibland alla är ingen så ska-
delig som Brännvins methoden , och
som så fördärfvar både det fasta och
flytande i menniskians kropp.
Den gamla enfaldige verlden viste
intet af denna fasliga drycken, som
de Ägyptier påfunnit, förr än vid
åbr 1300, då Modenerne uti Italien
begynte af sina sura drufvor bränna
en stark spirvitus, efter Arabernes ma-
ner, och Venetianerne at sälja den til
gruf-drängarne och bergs-männen näst
där in-vid i Tyskland; hvar på ej
långt der-efter, nämligen vid åhr 1313,