Jag vill nu allenast korteligen nam-
na, hvad Brännvinet icke giörer. Man
tror, alt Brännvinet vässer appetiten.
Det är ock sant; men efter ch åtton-
dedels tima förtager det honom så
mycket, som det förr upväckt den-
samma. Ty när denna dryck kommer
in i människians lif, öpnar Naturen
alla löpgrafvar (ductus excretorios kal-
lade) at möta, skölja af, och försva-
ga denna sin fiende. När nu desse
vätskor flinkt tillflyta, då kommer ap-
petiten; men stadnar af, när de äro
utilutne. Man tror at Brännvin smäl-
ter maten. Men det är ogrundadt.
Ty allt kiött och fisk bårdnar af
Brännvin, och blir bevaradt så länge
det ligger der-uti; ja Brännvinet coa-
gulerar och löpnar alla välskor i krop-
pen, hvilka eljest flyta Ul magen,
och där smälta maten. Fast än man
tycker, at Brännvin hbielper magen,
genom det at det styrker fibrerne, och
således fördrifver vädret. Man tror,
at Brännvin är godt för illak luft.
Det är ock visst, at så länge munnen
kan stincka af ett fult Brännvin, lä-
rer cj så glär na et smiltsamt gut
tränga sig in i kroppen; hvarföre ock
Brännvin i sjuk-stugor ofta preserve.
rar, och i krigs-tåg ofta allena beva-
rar ifrån diarrheer och blod-svut. Men
stackars den, som intet har annat An-
tidotum och bot emot smittosam-
ma sjukdomar och sielfya vår-luften.
Man tror, at det är en besparing
i hus- hållet, til at gifva folket
en sup Bränvin till frukost, i stäl-
let för annan mat. Men det är
samma uppmuntran för dem, som
en pisk- -släng för skjuts-märren. Hon
springer väl litet där - efter, men
bon blir derföre intet fetare; emedan
bon där-af ej kan giöra någon chy-
lum eller mjölk- saft. som föder krop-
pen. Man tror, at Brännvin värmer
om vintern på resor, Det är ock sannt,
på en liten stund. Men som allt re-
tande sedermera så mycket försvagar,
som det för-ut styrkt; så fryser man
ock där-efter så mycket mera: Hvar-
af våra Landtmän om vår-tiden stadna
uti håll och styng, och dö där-af tu-
Bend-talss Det är hävvid märkvär-
digt, att alla de som resa öfver de
Arabiska och Persiske vida sand-fäl-
ten uti starkaste hetan, genom intet
annat blifva så läskade, som genom
ea sup godt Brännvin. Hvarat föl-
at Brännvin efter-
ger oemotsägligen,
ät mera svalkar än värmer. Man tror
Brännvin föder, så att mången är nögd,
att lefva utan mat hela dagen, alle-
nast han får Bräunvin. Men aldrig
AE
lar kroppen, så glor det ock, all all
vedervärdighet mer biter på honom,
när han ej fådt sin sup.
, bevare GUD hvar och en att gif-
va Sina barn Brännvin, hvilka ännu
äro i växten. Ty de finaste lifs-trå-
dar, som äro i utdragning, blifva där-
igenom ut-torkade och härdade i otid.
Lika som då man häller uti unga
valpar Brännvin, eller smörjer deras
rygg därmed, bli de härigenom i-
från det största slaget bragte til små
knärhundar. Hura ock detta Bränn-
vin bekommer magen, kan man se
hos slagtare, när de uppskiära svinen,
som med drank blifvit giödde; då tar-
marne äro så skiöra, att de knapt
kunna användas till korf-skinn, Och
hos Anatomisterne är at se, huru de
svårligen med sina hakar kunna hålla
i kiöttet på Bränn vins- -suparen , med
mindre det ej går sönder. De kunna
ock visa, huru lefver, mjälte, krösan,
lungor, och alla kiörtlar blifvit här-
af förstoppade, och med illak materia
upfyllde.
Jag, såsom Medicus, vill ej särde-
les inlåta mig hvarken i Theologiska
Sedeläran eller Politiska Hushållnin-
gen; men allenast till slut nämna,
hvad jag sjelf erfarit. Jag såg, då
jag vid Kongl. Amiralitetet var Me-
dicus, at den tiden Brännvinet var
förbudet, blefvo Båtsmännerne ej hälf-
parten så mycket sjuke under vistan-
det på hvarfvet, ej eller för excesser
til en tionde del så mycket straffade;
hvilket jag äfven hörde ooh märkte
vid de andra Regementerne, Vi bö-
re bedia den Högste, at vi få hehål-
la vårt ringa vett, och ingalunda
sjelfve af flättia giöra oss till oförnuf-
tige diur, då vi likare varda den on-
das beläte än Guds.?
Jag har hördt säjas,
varit, som man i en stad här i Riket
upbrännt mera än hundrade-tusend
tunnor säd til Brännvin; då man på
samma ställe användt allenast en fiet-
de part eller 25000 tunnor säd för
bröd. Sverige har föga kunnat brin-
ga sin åker så högt, at det ej måst
köpa många tu seride tunnor spannmål
åhrligen, hvilken går up emot
säd som bortbrännes til Brännvin,
förorsakar, efter en åbrlig under-ba-
lance, passlig förmögenhet i Landet.
Men Bandtmannen villända intet und-
bära Brännvinct, föregifvandes mäst
den sparsamhet han där har hos
-folket vid frukosten, och ho:
svinen af dranken. Den förra nyttan
har man tillörene hvad
omtalt; och
svinen angår, så haffa varit i
at de åbr,
den
- 1
och
ce
QI
tje nst
svin
all
åh:
fas
sO1
ut:
Me
kr
va!
få
ull
at
lig
net
lad
suj
gel
feh
koi
lef
uti
säj:
hei
väl
tet
sor
sm
ha
vit
ter
vir
de!
dei
ell
so!
ne
La
dis
de
———
- cd