Jag vill nu allenast korteligen namna, hvad Brännvinet icke giörer. Man tror, alt Brännvinet vässer appetiten. Det är ock sant; men efter ch åttondedels tima förtager det honom så mycket, som det förr upväckt densamma. Ty när denna dryck kommer in i människians lif, öpnar Naturen alla löpgrafvar (ductus excretorios kallade) at möta, skölja af, och försvaga denna sin fiende. När nu desse vätskor flinkt tillflyta, då kommer appetiten; men stadnar af, när de äro utilutne. Man tror at Brännvin smälter maten. Men det är ogrundadt. Ty allt kiött och fisk bårdnar af Brännvin, och blir bevaradt så länge det ligger der-uti; ja Brännvinet coagulerar och löpnar alla välskor i kroppen, hvilka eljest flyta Ul magen, och där smälta maten. Fast än man tycker, at Brännvin hbielper magen, genom det at det styrker fibrerne, och således fördrifver vädret. Man tror, at Brännvin är godt för illak luft. Det är ock visst, at så länge munnen kan stincka af ett fult Brännvin, lärer cj så glär na et smiltsamt gut tränga sig in i kroppen; hvarföre ock Brännvin i sjuk-stugor ofta preserve. rar, och i krigs-tåg ofta allena bevarar ifrån diarrheer och blod-svut. Men stackars den, som intet har annat Antidotum och bot emot smittosamma sjukdomar och sielfya vår-luften. Man tror, at det är en besparing i hushållet, til at gifva folket en sup Bränvin till frukost, i stället för annan mat. Men det är samma uppmuntran för dem, som en pisk-släng för skjuts-märren. Hon springer väl litet där efter, men bon blir derföre intet fetare; emedan bon där-af ej kan giöra någon chylum eller mjölksaft. som föder kroppen. Man tror, at Brännvin värmer om vintern på resor, Det är ock sannt, på en liten stund. Men som allt retande sedermera så mycket försvagar, som det för-ut styrkt; så fryser man ock där-efter så mycket mera: Hvaraf våra Landtmän om vår-tiden stadna uti håll och styng, och dö där-af tuBend-talss Det är hävvid märkvärdigt, att alla de som resa öfver de Arabiska och Persiske vida sand-fälten uti starkaste hetan, genom intet annat blifva så läskade, som genom ea sup godt Brännvin. Hvarat fölat Brännvin efterger oemotsägligen, ät mera svalkar än värmer. Man tror Brännvin föder, så att mången är nögd, att lefva utan mat hela dagen, allenast han får Bräunvin. Men aldrig AE lar kroppen, så glor det ock, all all vedervärdighet mer biter på honom, när han ej fådt sin sup. , bevare GUD hvar och en att gifva Sina barn Brännvin, hvilka ännu äro i växten. Ty de finaste lifs-trådar, som äro i utdragning, blifva därigenom ut-torkade och härdade i otid. Lika som då man häller uti unga valpar Brännvin, eller smörjer deras rygg därmed, bli de härigenom ifrån det största slaget bragte til små knärhundar. Hura ock detta Brännvin bekommer magen, kan man se hos slagtare, när de uppskiära svinen, som med drank blifvit giödde; då tarmarne äro så skiöra, att de knapt kunna användas till korf-skinn, Och hos Anatomisterne är at se, huru de svårligen med sina hakar kunna hålla i kiöttet på Bränn vins-suparen , med mindre det ej går sönder. De kunna ock visa, huru lefver, mjälte, krösan, lungor, och alla kiörtlar blifvit häraf förstoppade, och med illak materia upfyllde. Jag, såsom Medicus, vill ej särdeles inlåta mig hvarken i Theologiska Sedeläran eller Politiska Hushållningen; men allenast till slut nämna, hvad jag sjelf erfarit. Jag såg, då jag vid Kongl. Amiralitetet var Medicus, at den tiden Brännvinet var förbudet, blefvo Båtsmännerne ej hälfparten så mycket sjuke under vistandet på hvarfvet, ej eller för excesser til en tionde del så mycket straffade; hvilket jag äfven hörde ooh märkte vid de andra Regementerne, Vi böre bedia den Högste, at vi få hehålla vårt ringa vett, och ingalunda sjelfve af flättia giöra oss till oförnuftige diur, då vi likare varda den ondas beläte än Guds.? Jag har hördt säjas, varit, som man i en stad här i Riket upbrännt mera än hundrade-tusend tunnor säd til Brännvin; då man på samma ställe användt allenast en fietde part eller 25000 tunnor säd för bröd. Sverige har föga kunnat bringa sin åker så högt, at det ej måst köpa många tu seride tunnor spannmål åhrligen, hvilken går up emot säd som bortbrännes til Brännvin, förorsakar, efter en åbrlig under-balance, passlig förmögenhet i Landet. Men Bandtmannen villända intet undbära Brännvinct, föregifvandes mäst den sparsamhet han där har hos -folket vid frukosten, och ho: svinen af dranken. Den förra nyttan har man tillörene hvad omtalt; och svinen angår, så haffa varit i at de åbr, den 1 och ce QI tje nst svin all åh: fas sO1 ut: Me kr va! få ull at lig net lad suj gel feh koi lef uti säj: hei väl tet sor sm ha vit ter vir de! dei ell so! ne La dis de ——— cd