Svlil JA IULILL UL IdLIL sUupricCUuad Mel all d nye smaka denna frestande favoritdryck. Vi vilja härmed visserligen icke påstå, det nyckterheten blefve lätt att införa i Sverige, hvarken ibland bögre eller lägre. Denna vackra dygd äger hos oss en fiende, så mycket fruktansvärdare, som han blifvit införlifvad med nästan hela det Svenska lefnadssättet, man kunde nästan tillägga, national-lynnet. Vi mena nemligen -aptits-supen, hvilken såsom ett caput familiz, med hela sitt följe af halfvor, knäppar, sexor och tankstälJare m.m. utgör en måktigare aristokratisk slägt, än många bland våra förnämsta familjer på Riddarhuset. Att utrota aptits-supen såsom plägsed skulle således blifva det första vilkoret för allt verkligt hopp om nykterhetens framgång; men dermed hafver sig icke lå lätt! Viha åtminstone hört sägas, att en annars ganska stor benägenhet att befordra det godaändamålet, hos de fleste strandat emot denna bränning. Efterdömet är dock härutinnan, såsom i allt hvad som rörer öfverflödsartiklar, det mest verkande; och bör man hoppas att bemödandet skulle småningom kunua lyckas, i fall t, ex. H. E.Grefve Löwenhjelm med sina relationer kunde bringa saken derhän , att vid middagar på Hofvet och hos de förnämare i allmänhet, bränvinsbordet med alla sina anrättningar blefve bannlyst, ehuru påkostande detta ock i början skulle blifva. Den goda tonen har ju en gång förr gjort underverk, och exemplet skulle troligen i denna goda sak, likasom i många mindre nyttiga fall, icke sakna efterföljd. Att deremot såsom förut är sagdt, vilja stadga bränvinssupande till en viss grad, tro vi med de lägre klasserna i allmänhet vara ett lika fåfängt försök, som det är öfverflödigt med alla dem, hvilka genom sin ställning i samhället och nödvändigheten att iakttaga ett visst decorum, samt tillgången på mera omvexlande njutningar för gom och stru pe redan äga en tillräcklig motvigt emot finielns frestelser. Detta ämne ger oss emedlertid anledning att låta läsaren få göra bekantskap med ett dokument, hvilket nu för tiden sannolikt hör till de bortglömda bibliotheks rariteterna, men lika mycket för sitt egna, osökta och underhållande framställnings-sätt som Författarens namn, är förtjent af uppmärksamhet. Det är en afhandling om bränvinets verkningar på menniskokroppen af vår store von Linnd, sf a PK Art AP oo OD AP FE TT