inre uf och verksamhet legat gomdt
för deras grannars blickar.
Det gamla Polen framträder i Bro-
nikowskis taflor förträffligt i sina sam-
hällsförhållanden, sina samqväm och
srider, med sina oftast vanmäktiga ko-
nungar och djerfva prester, sina tapp-
ra krigare och sina sköna fruntimmer;
med det för svåra seder så främman-
de, romantiskt vilda lefnadssättet i de
fordna, kongliga städernas praktfulla
palats och den fruktbara slättens ko-
jor-
Det vore att önska, att en af hans
romaner i svensk öfversättning gjorde
oss bekanta med hans fädernesland,
som i detta ögoublick dragit hela Eu-
ropas ögon på sina förhållanden.
Men genom en Rysk författare, hvil-
ken likväl icke röjer någon så nära
själs - förvandtskap eller så afgjordt
tycke med W. Scott, få vi lära att
känna de Polska sederna. Nyligen har
hos oss utkommit första deln al Iwan
Wuishigin, eller lifvet och sederna i
Ryssland af Th. Bulgarin.
Denna roman , som i Ryssland väckte
så stor uppmärksamhet , att inom en
vecka den första betydliga upplagan
var utsåld och Kejsaren och Kejsarin-
nan genom dyrbara presenter belönade
författaren, är det första al Grefve
Bualgarins arbeten, som blifvit öfver-
satt på vårt språk. iHavs berättelser
om Rysska Officerare, hvaribland flere
förekomma ur sista Finska kriget, lärer
varit det arbete, som förnämligast för-
värfvat hans talang ryktbarhet och
anseende inom hans fädernesland. Den
lediga och okonstlade stil och den för-
måga att uppfatta egenheter som Gref-
ve Bulgarin äger, utmärker i synner-
het detta hans arbete. Äfven i Iwan
Vuishigin framlyser hans talang att
berätta och att väl underhålla inte-
resset. Den Svenske läsaren inträder
med en hemsk känsla i den verld af
på engång det djupaste elände och
den slösaktigaste prakt, som här gan-
ska lifligt är målad. Då det är i Po-
len som sjelfva berättelsen tager sin
hörjan ; skyndar man att med så myc-
ket mera spänd nyfikenhet följa
författaren bland de olika mennisko-
klasser hvilkas förtryck han mäster-
list skildrar. Men förgäfves hoppas
man, bland taflorna af förderfvet
som likväl! ingalunda äro till tragisk
och sökt effect samlade, att finna nå-
gonjupphöjd karakter, vid hvilken del-
tagandet skulle kunna hvila med väl-
behag. Och oaktadt författarens för-
säkran på sin heder,? att troligen
ingenstlädes finnas så många dygdiga
Ålokaor. som 3 Dalen 7? och hans Tihe-