dertill.
Nära 2000 stnderande i de juridiska
och medicinska skolorna hade: den 28
begifvit sig till Lafayette för att ät-
trycka deras saknad öfver hans resig-
nation. Generalen, som var i Depute-
rade kammaren, begaf sig vid första
underrättelsen härom, hem till sitt
. hötel, i sällskap med sin son och Hr
Odillon Barrot, samt helsades vid fram-
komsten med uthållande rop af Lefve
Lafayette! Studenterna buro honom
ur vagnen in på gården. Sedan de
här formerat en fyrkant omkring ho-
nom framsteg en bland dem och till-
talade Generalen äfvensom Hr Odillon
Barret i ett lifligt och varmt tal,
hvaraf vi meddela följande utdrag: —
Vi lyckönske Eder, att hafva skiljt e-
der ifrån dem, hvilka mäta juliidagarnas
stona revolution efter deras egen fut-
tiga (pigmy) måttstock; Frankrike
skall snart få lära känna vidden af
det förtroende det bör skänka åt en
styrelse, från hvilken Låfayettle skiljer
sig. Vi säga frankrike, ty departe-
menterna hysa med oss lika känslor:
vi hafva der våra fäder och bröder,
— Det är Edert namn, General, som
förenat alla patrioter. Det är Er, Frank-
vike har följt: Er, som det ännu alltid
skall följa! Revolutionens öde står högt
öfver dessa föraktliga kotterier, som
den stora nationen snart skall trampa
under fötterna.
Generalen tackade deputationen för
dess goda tänkesätt, och uttryckte sitt
omdöme om den Parisiska ungdomens
uppförande och samverkan med na-
tionalgardet, till bevarande af det
allmänna lugnet, den enda fasta grund-
val för landets lycka. Han yttrade,
att ban väl uppfattade och delade
teras känslor i afseende på det löfte
som afgafs på Stadshuset, om en po-
pulär thron, omgilfven af republikan-
ska institutioner. Haus sätt att tolka
detta löfte afvek i många afseenden i-
från andras, hvilka han emedlertid
fullt och fast trodde, äfven leddes af
simma Önskningar för fosterlandets
sällhet. Han försäkrade deputationen
att han skulle använda allt sitt infly-
tande i tribunenr för att rotfästa ett
så populärt system som möjligt; (hög-
ljudt bifall) och anmärkte, att han
au måhända skulle kunna nyttja det-
ta inflytande på ett kanhända starka-
re och mera otvunget sätt än två da-
ar förut, ehuru han trodde sig al-
drig hafva uppoffrat sin individuel-
la öfvertvselse för nåcot afseende nå