LITTERATUR.
Vi hafva i ett föregående nummer
nämnt några ord om Walter Scotts ef-
terföljare bland Europas öfriga natio-
ner. En ibland desse ännu hos oss fö-
ga känd men högeligen förtjent af upp-
märksamhet, är Polacken Alexander
Bronikowski.
företalet till sin Hippolyt Bora-
tynski? förklarar sig denne Tolens ut-
miärktaste Romanförfattare sjelf för en
efterföljare af den store Scottske. fan
likväl icke någon slafvisk efterhär-
mare; med sjelfständig blick öfverser
han det tidehvarfs karakter, som han
målar, och hans sätt att framställa in-
dividuer na och gruppera dem, saknar
icke smak och skicklighet. En egen-
het, som vid läsningen af hans arbete
genast företer sig, är det tycke Skott-
lands och Polens seder och öden haf-
va af hvarandra till den grad, att
man ofta devöfver måste förvånas.
Bronikowski sjelf yttrar sig om den-
na Sarmaternas likhet med den Cale-
doviska halföns bebyggare s sålunda :
Ijeltemod och politiska misstag, brin-
rande kärlek till fäderneslandet och
den urgamla författningen, egensinnigt
motstånd mot den framskridande och
ombildande tids-andan, religionsnit ur-
artadt till ursinnig fanatism, och par-
tiernas brottsliga tillgifvenhet för ut-
ländska förstar; Oligarkiens och Anar-
kiens fasor, emellanåt ljusnande för
enskilda, herrliga mäns uppträde, för-
ädlade genom ett värdigt national lyn-
ne, de befallandes svaghet och vasal-
lernas trols, räcka hvarandra handen
under loppet af de begge folkens his-
toria, och båda hafva de sjelfva be-
redt åt sig det gemensamma ödet, att, e-
,
buru på olika sätt, försvinna ur verk ds-
historicn och gå under ielt mäktigare
grannorike,
Nationaldygder och fel hafva utbil-:
dat sig helt annorlunda, än hos de
omgifvande folken. 5 5eder , språk och
vanor som äro fremmande för det öf-
viga Buropa, hafva till största delen
dragit kunsk apen om deras forntid i
från den öfriga Finropeiska historiens
annaler och gjort den : slöja allt vt: re, I
hvavcninder århundradena i004nv dart