0135 speglar 1 makans förljusande 08533
Och Jätt lyfter flägten från sqvalpande sjö
Jena mörkbruna locken på svanbarmens snö.
Först här uti dungen J sågen hvarannan,
Ena midsomnmarsqväll, när på stången man
band,
An ser du i minnet den moluafria pannan,
Och rosen på kinden och liljan på hand,
Der bländande gracerna mysande lckte;
Den foten som blommorna kärleksfullt smek-
te,
Den blicken, som eldpilar skjöt mot ditt
bröst,
Öch läppens korall med sin klangfulla röst.
Der knöt du förbundet för hela din Iefnad
Med kärlekens kyska och heliga tro,
Der börjades först din lycksaliga. väfnad
At tankar att äga en maka och bo,
Sc viuner till morgon oeh middag och qvål-
ler,
lupromptu på bordet ha stek, när det gil-
ler,
Och klimpar i soppan, ostkaka och gris,
Ny tobak i asken och brasa på spis.
—- — — — -— — — — -— — —
Man finner dock af ofvanstående att
åct burleska hos Herr D. stundom är
något öfverdrifvets Fru Lenongren
skulle visst aldrig skrifvit: 7— — berg
utaf korfvar och paltar? — — skräcke-
liga lass af bringor och skinkor: —
— smörklimparnas gula parnass o. s. v.
Morgondimmany? Källan, Mol-
BOR Böljan , Balsaminen och
Spindeln äro sköna naturmålningar.
Det , yppersta af dem är kanske Böl-
jan, bvars enkla, men sannt pocti-
tiska idec är behandlad och genom-
förd med den utmärktaste ledighet
och behag.
Spindeln sid. 46, saknar egente
lig harmonisk upplösning. ÖOite stro-
fen synes ej lyckad:
Om nätet då rörs, q
Ett gqvidande pip
I garnet hörs,
Helt sakta smyg,
Och som tigern flyg
Och ditt byte grip.
Det är nöstan mycket att likna den
lilla spindeln vid en Tiger, hvilken
dessutom icke egentligen fys zer.
Detta om den poctiska hältten eller
tredjedelen i Freja: om den prosaiska
torde vi il nästa Nr få tillfälle att