0135 speglar 1 makans förljusande 08533 Och Jätt lyfter flägten från sqvalpande sjö Jena mörkbruna locken på svanbarmens snö. Först här uti dungen J sågen hvarannan, Ena midsomnmarsqväll, när på stången man band, An ser du i minnet den moluafria pannan, Och rosen på kinden och liljan på hand, Der bländande gracerna mysande lckte; Den foten som blommorna kärleksfullt smekte, Den blicken, som eldpilar skjöt mot ditt bröst, Öch läppens korall med sin klangfulla röst. Der knöt du förbundet för hela din Iefnad Med kärlekens kyska och heliga tro, Der börjades först din lycksaliga. väfnad At tankar att äga en maka och bo, Sc viuner till morgon oeh middag och qvåller, lupromptu på bordet ha stek, när det giller, Och klimpar i soppan, ostkaka och gris, Ny tobak i asken och brasa på spis. —— — — -— — — — -— — — Man finner dock af ofvanstående att åct burleska hos Herr D. stundom är något öfverdrifvets Fru Lenongren skulle visst aldrig skrifvit: 7— — berg utaf korfvar och paltar? — — skräckeliga lass af bringor och skinkor: — — smörklimparnas gula parnass o. s. v. Morgondimmany? Källan, MolBOR Böljan , Balsaminen och Spindeln äro sköna naturmålningar. Det , yppersta af dem är kanske Böljan, bvars enkla, men sannt poctitiska idec är behandlad och genomförd med den utmärktaste ledighet och behag. Spindeln sid. 46, saknar egente lig harmonisk upplösning. ÖOite strofen synes ej lyckad: Om nätet då rörs, q Ett gqvidande pip I garnet hörs, Helt sakta smyg, Och som tigern flyg Och ditt byte grip. Det är nöstan mycket att likna den lilla spindeln vid en Tiger, hvilken dessutom icke egentligen fys zer. Detta om den poctiska hältten eller tredjedelen i Freja: om den prosaiska torde vi il nästa Nr få tillfälle att