Pröfwa först, och döm sedan. (Forts. fr. N:o 100.) Det enda omdöme aller tyck, som Jns. tillåter fig att nu yttra, må wara en fråga, om ide framftållningen på wissa ställen är något tvungen t. er. 2 Cor. 6: 12, 13. FI hafwen icke trångt rum uti oss. . 10: 13 . efter måttet af det fatt, som Gud oss tilldelat såsom mått .. samt om icke andra ställen förtjent och påkallat och heldre behöft, ja äfwen lätt kunnat Åhältt nödiga flarningsåtgärder t. er. Math. 11: 12. 7Hime melriket lider wåld. I Bet 4: 12. Förundrer eder ide på den hetta, som eder wederfares, — w. 13. Som träder in i en annans embete. — Jac. 5: 9. Sucker icke mot hwarandra, på det J icke warden fördömde 22? — Mera hårom en annan gång. on fortfar i den åsigt och öfwertys gelse, att en wederbörligen eller efter ti dens yttersta förmåga förbättrad Bibelöfdersattring skall medföra mycket godt. Den skall i allmänhet komma ännu flera både lärde och olärde att läsa Bibelen, den många för språkets och framställningens skull så ofta lemnat oläsen: Den stall komma många twiflare och anmärfare att snart gifwa den gudomliga jane ningen och den sanna upplysningen rått: Den ffall fomma många ofunniga men sjelftloka och tilltagsna Bideljörklarare och winkelpredikanter, att hålla sig tysta och på wederbörligt afstånd, då något hwar kan läsa och förstå bibeln, samt med den i hand wederlägga och tillrättawisa den. Och om barn och ungdom till en början blott funna läsa bibeln efter bofftafåmeningen, säsom en för deras finne och ålder nöjsam forntidsberättelse i hwad det historiska angår, söå skola de snart fatta dess höga andemening, samt blifwa deraf mer och mer fattade. Jfr 1 Cor. 13: 11, 12, 13. Då jag war ett barn etc. Men lika fast är Jns. i den tro, att man aldrig fan få en rätt populär Bibelöfwersättning utan en noggrann fullföljd af Jnstruktionens hufwudfordringar, med de modifikationer, som principen medgifwer. — 2WWisby-ffonerten Kämpens, fapten Byströms, äfwentyr wid anlöpande af Stockholmsskären d. 28:e sistl. Nov. fil dras på följande fått uti en forrespondent-artikel i Aftonbladetr för d. 1 dis: KA. 7 på Tisdags afton ankom ffonerten Kämpen, kapten Byström från Kö penhamn, lastad med styckegods, länsande för bottenrefwadt märssege i den då herr: skande swåra stormen af SSW,, uti stark snöyra med tjocka, och drejade bi tätt under Landsorts båk, sköt nödskott och wisade lanterna. Lotfarne observerade hos nom ej förr än han war tätt under hå fen; men fom alla deras båthamnar ftodo I brott och brand mar det alldeles omöjligt att få ut någon båt. De mås: ste stå owerksamma och åskåda fartygets farliga belägenhet, blott wäntande att det skulle wräkas mot ett skär och blifwa splittradt i stycken. Någon lifbergning för besättningen war ej wärdt att tänka