saltet begrafwa 5000 fallne fiender. Rys sarnes styrfa i striden synes äfwen war rit omkring 70,000 man, hwilka måste lemna slagfältet och sina döda åt 12,000 engelsmån och 3000 fransmän. Om den andel fom dessa sednare tagit i denna äro fulla strid, meddelas nu 2:ne detaljerade rapporter, den ena af general Bos quet om sjelfwa slaget wid Jnkerman, och den andra af general Forey om ryssarnes samtidiga utfall från Sebastopol mot De franska belägringsarbetena på de allierar des wenstra flygel. Times korrespondent i Balaklava ffildrar på följande fått en promenad öfwer slagfältet wid Jnferman. mTåtaft lågo liken på sluttningen fom ryssarne klättrat uppföre till andra divifionens tält. De engelska gardernas wäl be fanta björnmössor, brittiska infanteriets röda och de franska jägarnes ljusblåa rocfar betecknade de punkter der striden mar rit fom hetast. De döda sågo nöjda ut — det glaslika ögat, den jemna pannan, de till hälften öppnade läpparne wisade hur lugnt man kan dö på slagfältet, när en gewärskula träffar en i hjertat. Dock buro många britter och fransmän, som blifwit mördade af ryssarne under det de lågo fårade på marken, spår på fina ans leten af en förfärlig plågsam dödskamp. Några hade upprifwit jorden och de mot himlen utsträckta händerna höllo ännu det uppryckta gräset mellan fingrarne. Alla pöda, hwilkas anletsdrag fågo förwridna ut af smärta, hade blifwit ihjelstuckna med bajonetten; de andra, de med det ewi qa leendet på läpparne, woro skjutna. Nen de sårade! — Under twå dagars id förblefwo flera af dem liggande på jamma punkt der de fallit. De woro ganffa få, det är sannt, men med allt vårt söfande hunno wi ej på länge utorska denna blodbefläckade sluttnings alfa nysterier, och först i dag mid middagstiden blef den siste fårade engelsmannen ransporterad till hospitalet. Mer tal ita lågo de stönande och qwidande 1Y8arne rundtomkring. Några hade blifvit ippstapplade i lager på hwarandra, för en lättare transporten skull. Andra lodde och stirrade fom wilda djur ur uskarne; ännu andra bådo på ett obe ant tungomål, men med ljud fom man j kunde missförstå, om watten och hjelp, in sträckande fina stympade armar mot yimlen, än pekande på de spår den fönserslitande spetskulan lemnat efter fig i eras kroppar. Den undertryckta wrede nånga af dessa anleten utwisade, hade ågonting förfärligt uti sig. Fanatism ch outsägligt hat talade i deras feber rinnande blickar, och om man också be raktade dem med medlidande, få måste van dock (emot fin wilja) inse, huru essa menniskor i sitt raseri woro måg ga till att skjuta på segraren, som räckte em en läskande dryck. Ofmwer hela fluttingen såg man franska och engelska bårärare, fom kullen uppföre släpade på en ing börda, än för grafwen, än för ho: talet. Wåra soldater hafwa tillegnat g en förfärlig färdighet i diagnosen. er ligger till exempel en fallen framför ETS SS EEE —