meddelanden, dels bijertats utgjutelser, dels om utsigterna för framtiden. — Jag har köpt en egendom nere i landsorten, fade Fridolf, oc) dit skola wi resa au genast, ty jag har redan tillträdt den. — Hwar har du fått få mycket penningar min Fridolf. — Jaog har anwändt hela ditt arf. — Det har jag ju förstört, Fridolf? — hnej jag rörde icke mer än rån: tan; men jag hade samlat 10,000 rdr sjelf innan jag gifte mig, och de 10,000 fom jag blef skyldig under de försia år ren af wärt giftermål, bar jag under tre års tid genom arbete och ett högst indraget lif till fullo betalt af egna medel. — Och jag oförfråndiga, trodde att det war mina pengar fom sprungo; nu bar jag fått en ny anledning till blyg: fel och ånger. Men utstyrseln Fridolf? Den ha swärföräldrarna vålostat; min far gaf mig tiotusen kontant när wi gifte oss. Allt öfwerflödigt är såldt, men det behöfliga är qwar, till och med det som du uyttjade enskildt. — Wet du hwad, det sälja wi allte sammans fära Fridolf, jag har redan fålt mina många shawlar och granläter, innan de blefwo för gammelmodiga, åt fruntimmer här på landet, och fått få pra betalt — swärmor wet ide af det