(Jnsändt.) Några ord om anwändande af ben till gödning, äfwen med hänscende till jordbruket i Lappmarken. Vänge har det i England af tlandihuis hållare warit praktiseradt, och jemwal förträffligt lockats att till edset anwdnda freatursben, — fom i Swerige länge ansags wara utan allt wärde, och hwars anmånde barhet till dera Ändamål fört under den sednare tiden blifwit upptäckt. Det är wäl sannt, att sedan genom praktiske flandthusds hällares erfarenhet, ofwertygeljen hunnit fade gat sig derom, att benen muchälla ett godt gödningsämne, — tradta beskrifningar och underranelser derom utkommit, med uppmas ning tul almogen, att anwända ett få nyt tigt godningsamne. Men fom dessa be strifmngar ibland (den mindre tänkande) bittils ide ilwunnm sig nagot tillbörligt akitgifwande, och jadan uppmarfjamyet far ken förtjenar; sa bar foljden deraf warn,