ben öppna gallerrdören och rockte Honom ur de djupa tankarne. Barskt utfor han: bwad will han? Dot war ej att tänka på når got swar. Ala de sköna ord, fom Hans ät ta hälft präglat i honom woro fin kos. Han stod der liksom förstenad. Mi dwad mil han? frågade herrn den förstummade och t: genfände honom ide. IUrsätta min berre, jag war, jag år, iag kommer — jag är den fnifaren, fom hade den äran att arbeta för Herrn Ja få, och han will höra efter mer arbete; nu har jag ej något, jag fall skicka bud då jag bes böfwer Honom. Farmwäll och dermed höjde fig äter hand och penna öfwer papperet. NF! började den förkrossade handtwexkaren, jag ber herrn ef taga illa upv ati jag begår betalning för det förfärdigade arbetet, 19 jag eger intet kapital och — förargad började föpmannen: Jag betalar endast hwarje halfår, i fådana småsaker inlåta wi op ej, det gör för mycket beswär. Låt kasssren betala. Får wara, men han bör ej ätaga sig arbete, Då han ej fan gifwa honnett kredit, oc winkade i detsamma dt en bredmid fit: tande ung man att betala. Tyst emottog snickaren penningarne och då ban git till föpmannens pulpet för att qwittera, rann en tår nedför hans find. Kövmannen mårte te den. Tyst bugade fig den olycklige snickaren och gick. Då han passerat Hälften af rummet, ropade köpmannen honom tillbaka: Hör på mästare, han fan lemna mig ett dussin fådana stolar fom de förra, och nästa wecka stall det blifwa mer. Men på det ban ej mer få der skall beswåra mig, då han ej fan gifwa mig ett halft ärs kredit, få wil jag kreditera bonam. Upvråfna ytterligare 400 rdr åt mannen — fade han til fas: fören och säg på papperet. — Stum stod fnickaren der, bemannade sig slutligen och wille trycka köpmannens hand till fina läp: var, Lät bli det der mtn wän. Om han är en ärlig man, så behöfs det icke. Wäck intet uppfeende, ty sådana scener tillhöra ei ett kontor. Gud ware med honom; då jag går förbi, skall jag underrätta mig om hos nom, och nu farwäl! — Snidaren blef ge: nom fin fund en wälmäende man, och föpmannen bar framlockat många tårar — dock äro de tacksamhetens! — (N. B.) we — rr so— — Blondade Amnen. Medel mot cholera. Enligt ett i engelska tidmagen Times infördt bref från en läkare, fan is med för: sta fördel anwändas mot cholera. Jjen bor pulveriseras genom krossaing uti något groft dun AR UDYnfFCA unshsandas endan med så