att gifwa of: wi önska endast ett Har time mars wapenhwila. — r meningen att begagna den, gens mälde Surville, för att äter ordna förswaret och iständsätta den förödelfe wi redan kunnat åstadkomma, sä bifalles ej vwanen: bwilan. Men en fråga, hr general! hwars till gagnar wäl ett fortfatt lånare förswar? Det år lätt att begripa, att fäsiningen i alla fall I snart måste gifwa fig. Må wara, men ännu äro ide alla res surfer uttömda. — Ni skall blott onödigtwis öka blodsut, gjutelsen. — Swara mig uppriktigt, buru ni skulle bedöma en kommendant, fom i min bee lägenhet upvgäfwe fästningen? — Jag skulle säga, att han gjorde rif: tigt, att omständigheterna ej tilläto bonom att bandla annorlunda. Wi åro betydligt öfwerlägsna, ni deremot swagare. Fästnin gen är bestruken från alla sidor; från siön, få wäl fom från höjderna rundt omkringTwenne torn hafwa redan fallit; det har minskat fästningens styrka och besättningens mod. Folket är dessutom redan uttröttadt. Fortsätter ni förswaret skall det slutligen förråda er. Flera öfwerlöpare hafwa redan kommit till of. Surville hade rätt: Bodiscos ställning war rent af förlorad. Han uppgaf äfwen fält ningen, likwäl under den önsian, att besätt ningen skulle blifva fransyska fångar, Orwils fet dock ej kunde samtyckas, emedan bälften tillbörde A id och halften Frankrike. Särskilot erhöll dock Bodisco löfte om att HUf: wa fransosk krigsfånge. När Bodisco och Furuhjelm wille asiemna sina wärjor, bad Surville dem behålla d essa. De ryska och finffa trupperna fom stodo uppställda på fästningsgården, emottogo une derrättelsen om fästningens uppgifwande, med ottringar af glädje. — Wi få fara til Paris, ropade en del. — Till London, rovpade andra. Med tillfredsställelse kastade de gewären från fig. (5. C.)