— slnnu några ögoablick — bad Edward fom mar utom fia af häaförelse. J detsamma hördes liffom ett wildt skri ned: ifrån. Aha tre bäfwade til och sträckte fig ut öfwer relinaen. — Det är något i olag wid fyrwerkeriet — fade främlingen. — Ställaingen hwarpå fyrwerkeripjeserna woro fästade, bar ramlat. Toll: massan, som böljar fram och åter tyckes wara uppretad öfwer det misslyckade skådespelet. — — Ja min Gud! — afbröt bonom Edvard — fer jag rått få bryter man ner balustraderna. (bröstwäraet, stängseln) kriaa esplanadea. — Det år ett manligt Student:uppror — inwärde Främlingen småskrattande. — De håmna fig på trädgärdea för sitt swikaa Hopp om en lysande ögonfäanad. — — Dwilken lyda — inföll Maria — att wi ide befinna oss inne i tumultet! — Du är således nu luga och trygg? — frå: gade Edvard. — Fulkomliat. — — Wälaa, få funna wi ännu stiga något högrel! Och med ett af de tåg, fom fästade balongen mid jorden, ajorde Edvard det med wäktaren dernere öfwerenskomna tecknet: tåget släpptes efs ter, och baloagen lyfte fig, några miauter dere efter stannade han, De sreaae teseaäreraa blidade ned. På en