af luft-bollens rörelser, sytes gunga fram och til: baka i det höga gräset. Maria kunde ej tilbofahåna ett utrov af åf werrzskniag och beundran. Uppfosirad låagt från fladen, såg bon au försla gåugen ea luftbalong på nåra hål. Hon fyndade fig fram med glad nysikenhet. — Manu finws hår twå platfer — ropade waktmästaren fom hade beslyret med luftbaloms gen. Edvard betraktade uppmärksamt båten, i mil: fen en ung man, med wackra och frimodiga an ietsdrag, klädd i en smalfull resdrägt, och bållande i handea en jernskodd käpp, sådan man brukar wid wandriagar i fjelttakter, fort förut hade tagit plats. — Twå vlatser, twå ylatsers qwar för en aldra fom mest förtjusande utflygt från jemmerdalen — ijöd åter waktmästarens marktföreiarsfträfima röst. Edvard wände sig småleende till sia syster. — pwad säger du Maria? skola tvi göra en liten promenad i de höare rymderna? — — Det är mål inte farligt? — frågade Max ria tweksamt. — Jnaen kara alls wackra fröken! — förs säkrade den beställsamme waktmästaren. Flera lusea menniskor har jag skidear ästad, och ts fa många hat sifslefwande och helbregde fom mit tilbaka. När mn will ned igen behöfwer