elev mästare, för att frambringa dylika före: teelser. pärmed tager och Inf. afffcd, icke af H. P., den han gerna och ofta med intresse läfer, utan af den nu bemötta artikeln, i hwilkens satiriska utwikningar han ej funnat fins na nägot särdeles stort och wärdigt ändamål äsyftadt och befrämjadt. — Jemförelse mellan några ställen i wår gamla Bibelöfwersättning oc Kongl Bibel-Eommisfionens sednaste bearbetning der: af i Pauli Epistlar till Corinthierna. (Forts. fr. N:o 64:) Om bdet ide år wissa wederbörandes af. sigt att forcera, att ej säga intrigera, — fram detta förslag till sanktion wid innewarande Riksdag, och fålunda begå ett dylikt hyfter ron proteron fom dä infördes i katechesen efter en ännu icke sanktionerad öfwersättning, så tyckes presteståndet ej behöft eller bordt uppoffra så mycket af den långa och dyra rikådagstiden på fyecial-granfining deraf, u: tan blott hänwisa detsamma till hwila intill nästa Riksdag, med ny uppmaning till när: mare och) fjermare wederbörande, att under tiden behandla det efter förtjenst och wår: dighet, ju längre ju mer approximera det hela til hwad det hör wara och fan blifwa? Wid första remissen til communikation het: te det wäl, att det war presterskapet obetar get, — ett ord, fom dot har eller fan få fina sidor, — att yttra fig och göra anmärt: ningar deröfwer; men den forta terminen bar werkligen betagit många tillfället dertill. Jns. har ej få noga observerat, om Mit: sens Sränder yttrat fig öfwer 1846 års förs flag till kyrkolag och ordning, — ett förslag fom mål har sina förtjenster, men ock fina stora fel, åtminstone många befynnerligheter oc inkonseqvenser. Men om Tit. Tnattin: gius, fom få fördelaftigt dokumenterat fig i ämnet, ide få medhunnit sednare delen af sitt arbete, att detta nu fan slutgranstas och slutformas, få torde det snart wisa och få: kert befinnas sådant, att bet efter wissa åt gärder fon antagas wid nästa rifödag. Man torde wäl äfwen få höra oc fe nå got om en ny och förbättrad kateches eller förslag dertill, åtminfone ide sämre än det, fom presteståndet wid sista riksdag få oförs skräckt — att ej säga obesedt eder på god tro, — rekommenderade, isynnerhet utt tree dje artikeln, der mycket eller dock ett och an: nat ännu tyckes antingen gå öfwer eller och under allt orthodoxt, neml. Bibliskt orihor dort, förstånd? Under hela mansåldern, om ide derutöfs wer, har det snart sagdt warit en stäende form i presteståndets riksdagscirkulär att att låta weta, huru flitigt wederböxande ar. betat vå nya Bibelöfwersättningen eller våt: tare, revision deraf, ehuru begagnandet af af ytterligare språkforstningar och djupare upptäckter i tolkningswäg förorsakat ett nyt: tigt dröjsmål. Men sedan werket för mer ån ett år sedan gått af den gamla stiapeln och cirkulerat öfwer hela riket i ändamål af yttringar och anmärkningar deröfwer, så är det wäl icke nog att detsamma blott så anmäles, utan det bör ju erhålla ett rilfds dagsvidetur, om och huruwida det är ett non plus ultra, eller twertom, samt i sednare fallet, huru dermed widare måste förfaras, för art i afseende på Bibelspråken hwarken hindra utgifwandet af kyrkohandboken eller af katechesen? Tystnad eller underlåtenhet härutinnan kunde snart wändas i synnerhet presteståndet til last, lijssom hade man antin: gen handlat af considerationer, — en ide